För några veckor sedan sprang jag på ett gäng gamla trasmattor på Erikshjälpen. Just den där lördagen fanns det ett ganska stort lager på mattavdelningen. Jag fick köpa en jätterulle av en mörkblågrå matta med ränder. Den mattan är 10 meter lång och kostade 100 kronor! Mamma och jag ska fundera ut vad vi ska ha den till, kanske delar vi på den. Sen köpte jag två andra smalrandiga mattor, säkert en 4-5 meter långa båda två. Efter lite såpatvätt har de nu hamnat under mitt soffbord i väntan på den där fantastiska mattan från 1940-talet som jag tror och hoppas att jag hittar en vacker dag. Men visst ser det hemtrevligt och fint ut med de randiga under bordet?
10 kommentarer:
Så fina och sentimentala. Tanken på ens gamla kläder (minnen) som kommit till ny användning...och sen går man på dem!!!
Precis! Tänker detsamma när jag ser gamla lapptäcken; säkert gamla blusar, skjortor, kjolar... Det är väldigt fint att tänka på all den historia som ligger bakom en gammal matta eller ett lapptäcke!
Jättefint!
det var väldigt fina färger i trasmattorna under bordet.
och ska ni verkligen dela på den?
10 meter kan man visserligen inte lätt placera, men tänk den som suttit och vävt tio meter matta.
det är inte utan att jag börjar undra var den har legat någonstans.
kanske vek de den så där i 45 grader.
Teppene er kjempefine og stua di er såå koselig. Hyggelig å følge med på bloggen din og se den flotte keramikken din:)
Joanna, jo, jag vet. SJälv har jag tänkt att "men den här blir ju bra när jag ska bo i ett hus en dag..." Bara det att man vet ju inte när den dagen kommer... Sen så är den vävd rakt uppochner, utan sån där avslutning så jag tror att den är gjord så att man skulle dela den sen. Men visst, det känns lite hemskt, men moster min vill verkligen ha en snutt (3.5 meter) av den...
Har jag berättat att jag fick famnen full med gamla trasmattor vid mitt senaste besök på återvinningscentralen?
Jag kunde inte bara låta bli att fiska upp dem ur containern och rätt som det var kom tanten som kastade dem. Pinsamt tyckte jag, men det borde vara hon som skulle skämmas...
Det var i alla fall ok för henne att jag tog dem och hon började berätta vilka som vävt dem och exakt vilket hus de kom ifrån.
Tänk att folk gör sådant nuförtiden. Kastar bort fina minnen i soporna!
Erika, ett nytt slit och slängsamhälle existerar idag. SAMTIDIGT som återvinning av prylar blomstrar. Undrar om de som slänger också kommer att komma på sina misstag, eller om de för alltid kommer att vara såna som slänger och köper nytt?
trasmattor kan man aldrig få för många av och dessa var otroligt vackra i all sin enkelhet. din blogg är fantastisk och inspirarande!
Tack så mycket Malin!
Skicka en kommentar