Den finaste

Oftast är jag ensam i min verkstad. Mitt sällskap brukar vanligtvis utgöras av P1 eller ibland en mamma och pappa som tittar förbi, eftersom verkstaden är i deras hus. Ibland önskar jag att jag delade verkstad med någon så att jag hade någon att prata konsthantverk med och bolla idéer med. Samtidigt måste jag säga att det är väldigt behagligt att vara ensam. Jag kan lägga all min energi på det jag är där för, nämligen att jobba med min keramik.

Men ibland så delar jag min verkstad med en annan person. Den finaste av dem alla. Sigge heter han och han är mitt brorsbarn. Han är sex år och han har drejat sedan han var ungefär två och ett halvt. Första gången han kom i kontakt med en drejskiva var han strax över ett år. Det var på Gotland och det var sommar och varmt. Han fick stå naken på drejskivan och sakta snurra runt som en fin liten skulptur...

Sigge kommer alltså och hälsar på i verkstaden ibland och nu har han blivit en fena på att dreja. Små skålar blir det, ibland med lustiga små krumbukter och ibland blir det hål i botten. Fast det gör ju ingenting, bara inte hålen blir för stora så att godiset som ska ligga i skålen kan trilla ut.