Att köra en stenmangel från 1930-talet

I onsdags kväll hade jag och mina grannar Lisbeth, Sylvia och Lasse stämt träff i mangelrummet nere i vår källare. Vi har länge pratat om att Sylvia och Lasse skulle visa oss hur man sköter den stora stenmangeln som står där. Och äntligen var det alltså dags!

Sedan 1991 har jag bott på tre ställen som haft stenmanglar i källarna. Jag har varit in i de där mangelrummen, spanat på manglarna, men aldrig, a l d r i g att jag tänkt tanken att testa dem! De är helt enkelt alldeles för respektingivande och stora. Och. TUNGA.

Men faktiskt. Det är inte svårt att använda en stenmangel. Det gäller bara att hålla reda på vad man gör. Det krävs alltså ganska mycket fokus och närvaro. Att mangla är en helt perfekt syssla för typer som mig, som sällan är i nuet i tankarna.

Kvällen efter vår kurs, gick jag ner igen. Den här gången med Majlis i släptåg. När jag drog igång mangeln började hon vicka på höfterna i takt med mangelns taktfasta ljud! Ljudet förresten, jag trodde nog att en stenmangel skulle låta mer än vad vår gör. När jag kollat lite filmklipp på nätet och på Instagram, inser jag ändå att vår mangel låter rätt mycket. Jag tror att den skulle må bra av service, och hoppas att vår vicevärd också vill satsa på det.

Nu känner jag för att visa hela världen hur man kör en stenmangel! Om folk lär sig, kommer manglarna att användas och kunskapen kommer att spridas vidare. Om fler använder manglarna kommer de att leva säkrare vid källarrenoveringar. (Tack och lov är de ju tunga som AS, så särskilt lätt att få ut dem ur källarrum är det inte, därav en viktig anledning till att de faktiskt finns kvar!)

Ok. Här kommer en enkel manual till hur man använder en stenmangel. Så här går det till hos oss, och kanske på samma vis på fler ställen? Förhoppningsvis kan manualen få någon av er att våga prova!

1. Vik det du ska mangla och rulla upp på en rulle. I slutet av rullningen, rulla med själva mangelduken. Denna blir som ett skydd kring textilen som ska manglas. Har man likartade textilier, typ örngott eller kökshanddukar, kan man rulla på flera samtidigt.

2. Kolla in att mangeln står i läget där den översta stenen öppnas. På vår mangel gör den det med den lilla spaken i mitten, ställd i bakre läget. Den högra spaken är den man startar mangeln med, sen när strömmen är på.

3. Slå på strömmen på väggen. Mangelns maskineri går igång.

4. Kör igång mangeln genom att dra den högra spaken framåt, mot dig.

5. På vår mangel har någon tidigare användare (idag är det bara Sylvia och Lasse, och så nu då, jag och Lisbeth, som använder mangeln) så snällt markerat läget då man precis ska fälla tillbaka den högra spaken, för att få den övre stenen att stanna i öppet läge. Markeringen syns med vit krita i det svängda stycket strax till höger om mitten på bilden. DÄR stannar man mangeln genom att föra den högra spaken bakåt.

6. Nu står alltså mangeln stilla och den övre stenen är i öppnat läge. Ta ut rullen som ligger i mangeln. Lägg i rullen som du rullat upp textilier på. Var noga med att rullen läggs in så långt in som möjligt. Se till att rullen ligger stilla, den får inte rulla fram! Kör igång mangeln igen.

7. När den kommer till andra sidan och går upp i läge, fäll tillbaka den övre spaken igen för att få den övre stenen att stanna i öppet läge. Upprepa punkt 6.

8. Dra fram mittspaken. I det läget kommer inte den övre stenen att gå upp i öppet läge, utan mangeln kommer att gå fram och åter. Hur länge mangeln ska gå fram och tillbaka vet jag inte. Antar att man får en känsla för det.

9. När man tycker att man manglat klart grejerna som är i mangeln, fäll tillbaka den lilla spaken som gör att den övre stenen går upp i öppet läge. Var beredd med en högra spaken. Upprepa punkt fem. Här har du alltså förberett en ny rulle med upprullade textilier och byter helt enkelt rulle. Hos oss finns fyra rullar, antar att det är det vanliga. På så vis kan man hela tiden förbereda under tiden mangeln går, och snabbt byta när man manglat klart.

10. OBS! Jätteviktigt! När man byter rulle, gör det i ett flöde. Avbryt inte processen då. Det är nämligen jätteviktigt att man verkligen kommer ihåg att lägga in en ny rulle i mangeln, innan man kör igång igen. Glömmer man det så kraschar den övre stenen ner i den nedre. Hur man får upp den då, det har jag ingen aning om!

11. När du känner dig färdig, se till så att tomma rullar ligger i mangeln och att mangeln stängs av då stenarna befinner sig jämnt över varandra.

12. Stäng av mangeln.

Jag har ju precis lärt mig stenmangeln och den enda erfarenhet jag har av mangling innan dess är min uppväxt med mammas manuella gamla bänkmangel, så någon mästarmanglare är jag inte precis. Men jag hoppas att jag i detta inlägg har lyckats förmedla något som kan vara till hjälp för andra mangelsugna nybörjare.

Jag har hört flera personer berätta om mangelfester, eller mangelträffar, som de ordnar i sina mangelrum. Man bjuder in ett gäng kompisar, som får komma med sina dukar och lakan. Och så manglar man ihop och kanske avslutar man det hela med att äta tillsammans. Som en syjunta, helt enkelt!

Höst i verkstan

Jag jobbar ju i min verkstad en gång i månaden. Det låter kanske lite, men det passar mig väldigt bra där jag befinner mig i livet nu. Känner dock att jag sackat in på takten lite under detta år, men vet samtidigt vad jag är kapabel till att skapa på de tre dagarna jag är i verkstan varje månad. Just nu känns det bra att ha möjligheten att ta det lugnt hemma efter att jag lämnat på förskolan, ha tid att fika med mamma när jag kommer dit. (Har min verkstad i källaren hos mina föräldrar) samt att kunna bläddra lite i tidningar under dagen för inspiration. Senast jag var där tog jag mig till och med tid med en promenad i höstsolen. Så. Det känns bra med takten jag håller nu!

Lite nytt och nygammalt från ugnen. Gjorde två provmuggar med svarta ränder istället för blå, som de vanligtvis har. Gillar dem!

Burkarna är en beställning som ska skickas nu till veckan.

Hänklarna är den del jag känner att jag utvecklat mest sedan jag gick ner i arbetstid för att kunna jobba med keramiken. Jag är väldigt stolt över mina hänklar. Nu under hösten har jag slipat på dem ytterligare. Har jobbat framförallt på den övre anslutningen. Tycker inte så mycket om när det blir en backe ner från muggen till hänkeln, vill ha mötet lite mer distinkt och har därför börjat fasa av mötet lite mer. Tycker att detta ger hänklarna lite mer stuns!

Och så två andra typer av muggar. Den lilla muggen med drejränderna kvar. Det är väldigt sällan jag lämnar ytan så, men här kändes det helt rätt.

Ibland drejar jag med en ljus lera. Mönstret i dessa muggar är ristat och fyllt med engobe, som jag sedan rensat ren, så att skårorna blir helt frigjorda. Pilligt, och inget jag skulle göra med 50 muggar, men med några åt gången funkar det.

Något om en nygammal passion

Under de senaste månaderna har jag snöat in på flätor. Inspirationen får jag från flera flätkonton som jag följer på Instagram. Det här med flätor är ju inte alls något nytt för mig egentligen. Jag har skrivit tidigare om det här på bloggen. Det var för cirka 1000 år sedan.

Under den senaste tiden har jag börjat tråna efter kunskap kring mer komplicerade flätor än vanliga tre-tamps in- och utbakade, som jag oftast gör i mitt hår. Jag har klickat mig vidare in till videos på youtube. Kollat en gång, två gånger, tre gånger. Jag förstår ju det där. I praktiken. Sen när jag testat på mig själv har det inte funkat lika bra. Det som är svårast är flätor med fler tampar än tre. Eller, jag kan göra såna bra om det bara är en fläta rätt upp och ner, men det verkligt effektfulla uppstår när man gör dem utbakade.

Jag började fundera på hur det kommer sig att jag tycker att det är enkelt att göra vanliga flätor med fyra till sex tampar, och minns familjens bruna acrylfilt som låg i soffan i gillestugan i radhuset. Jag brukade nämligen sitta och fläta fransarna på den, när jag satt där framför tv´n. Flätor med fyra, fem och sex tampar.

När jag började kolla på flätvideos, insåg jag att det finns flätor som s e r svåra ut, men som är plättlätta. Som till exempel den här flätan som heter dra-igenom-fläta. Eller, om du vill söka på youtube, det engelska namnet: pull through braid. Jättelätt! Och visst är den dekorativ? Den går ju att dra ut också, så att den ser jättetjock ut, men det har jag inte börjat laborera med än.

I torsdags gick jag och en nyfunnen kompis på en inspirationskväll på salongen där jag klipper mig. Det var mycket som visades där, men vi gick dit för flätornas skull. Jag flätade hennes långa hår i denna frisyr, som jag tycker blev väldigt fin. Där insåg jag också varför jag alltid har tyckt att det är krånglig att göra fiskbensflätor. Jag har ju gjort fel! Eller ja, jag h a r gjort fiskbensflätor, men ändå gjort dem fel. Det är så mycket teknik med flätor, hur man ska hålla, och det är först när man knäcker koden som man klarar det!

Under kvällen fick vi lära oss hur man gör en repfläta. Också väldigt lätt! Fint att kombinera flera i en uppsättning. Och tro nu inte att jag blekt håret, eller att Majlis fått plastigt hår! Detta hår tillhör det frisyrhuvud som hon fick i femårspresent för några veckor sedan. Eller så var det kanske jag som fick det? Eller Majlis? Ingen vet. Men bra är det att öva på!

Jag lyckades göra en fem-tamps-utbakad fläta på huvudet förra söndagen. Tänkte då att jag aldrig skulle klara av att göra en sån på mig själv. Men sen, efter inspirationskvällen i torsdags, knarkade jag videos på youtube, och så provade jag på mig själv igen. Jag satt i soffan och flätade och kände plötsligt att - Japp! Nu har jag det, nu fattar jag! Efter den första flätan har jag klarat av att göra om den gång på gång, och det går bättre och bättre för varje gång. Bilden ovan visar min allra, allra första!

Nu ikväll gjorde jag mitt livs första sju-tamps-utbakade fläta. På dockhuvudet dock. DET var en verklig utmaning, må jag säga! Jag har sett en video på en kvinna som flätar sig själv med en sån här fläta, det ser extremt komplicerat ut! Trixet är att ha koll på alla tampar, alla måste ha sina givna platser i fingrarna. Tappar man en tamp så är man lost. Just nu känns det som att jag aldrig kommer att klara av att göra en sån här på mig själv. Men så kändes det ju med fem-tamps-utbakade också, och den klarade jag ju av. Så vem vet, kanske klarar jag en sju snart också?

Att klara av den här -  för bara en vecka sedan så ouppnåeliga - fem-tamps på mig själv fick mig att fundera över hur jag faktiskt lyckades. Men det var ju så att jag verkligen, verkligen ville. Och, som bekant, vill man något tillräckligt mycket, så brukar det gå vägen. Den här lilla fläthistorien som slutligen lyckades, kommer jag att bära med mig och plocka fram stunder då saker och ting känns hopplösa och mina allra mörkaste tankar om att inte lyckas smyger sig på.

Ja, gott folk, varsågoda för denna uppsats kring flätor! Det blir lätt långt när man är exalterad över något nytt, och det bjuder jag på. Vill ni kolla in videos med utbakade flätor på youtube, sök på “dutch braid”. Och vill ni kolla på videos med fler än tre tampar, sök på “five stand dutch braid” eller seven, eller nine, eller… eleven! Ja, det är sant, elva tampar! Helt sjukt!

Rivhelg!

För några veckor sedan lämnade vi Majlis hos mamma och begav oss till sommarhuset med min snälla pappa. Rivning av två uteplatser stod på schemat. Delen med taket har vi aldrig nyttjat mer än som skrotrum och förvaringsplats för grillen, typ. Den öppna delen använde vi lite förra sommaren, innan det blev för varmt att sitta där och vi flyttade utemöblerna till en annan plats i trädgården. Den förra ägaren kallade den öppna platsen för Dansbanan och det har vi också gjort. Trallen är rutten, pappa brakade igenom en bräda förra sommaren. I sommar har vi vi bara suttit på kanten vid förmiddagsfikar och vissa luncher. Skapligt outnyttjade platser alltså!

Materialen var dåliga och eftersom vi inte använde platserna ville vi heller inte lägga pengar på att fixa till dem. Vi ville få fram verkstadsbyggnaden och kanske anlägga en ny uteplats invid den.

Alltså bestämde vi oss för att riva hela rasket!

Det gick snabbare än vi trott. När det blev lördag kväll var delen med taket borta. Vi hade först tänkt stanna där och spara dansbanan till nästa sommar och känna efter hur den skulle kännas fristående. Men jag fick ont i magen av blotta synen. Gillar inte hårda och kantiga platser i trädgårdar. Har aldrig förstått varför man bygger upp platser för trädgårdsmöbler när man har en trädgård. Plattor eller stenskivor i nivå med gräset är ett långt mjukare sätt om man vill ha fast mark under möblerna. Tänker jag.

Och bestämmer jag mig för någonting, så blir det ofta så! Jag är en oerhört hård arbetsledare! På söndagen fick vi klara oss utan pappa när vi rev dansbanan. Så. Himla. Skönt. Golvet i det tidigare uterummet kommer vi att spara. Här kommer vi att ha en uteplats även i framtiden. Hade först högt flygande planer på ett tegelgolv här, men har lugnat mig. Det här blir jättebra till att börja med!

Nu har vi helt nya vyer i sommarhuset! Verkstan är framme och har gjort hela tomten så mycket trevligare! Ursprungligen har verkstan haft ett till fönster på den här sidan, det kan man se inifrån. Det skulle vara fint att få tillbaka symmetrin, men det är också ett projekt som vi kommer att vänta med. Kanske blir det av, kanske inte. Nästa år ska vi måla fasaderna och då kommer det vita att försvinna. På den jordade ytan ska vi så gräs. Och förser vi den nya uteplatsen med odlingar i både pallkragar och krukor, kommer det hela att bli toppen, tror jag!

Fick också bort en ranglig spaljé som suttit invid en liten rabatt vid husets kortsida. Spaljén hade inget syfte för det vi odlar där, nämligen Dahlior. Till nästa sommar ska jag styra upp rabatten lite med tydliga kantavskiljare. Och sen ska jag plantera många Dahlior i rabatten. I min fantasi ser jag redan hur tjusigt det kommer att bli!

Har jag inte kommit längre?

Inser att jag gjort det igen; köpt grejer bara för att jag trott att jag mååååste ha dem. Ni minns kanske hur fel allt blev när jag köpte Muminmuggar för några år sedan? Och det jag ska berätta om nu har gått till på precis samma vis.

Vissa grejer sprids genom sociala medier, som ett slags måsten. Och jag går tydligen på dem ibland. Som första exempel har jag den här kalendern, Daily Journal från Frankie Magazine. Under ett år hade jag insupit den genom Instagrambilder. Vad härlig den verkade vara! Så fin inuti och så många fina tillbehör! Trots att jag sedan början av 2000-talet varit väldigt nöjd med mina kalendrar, som jag för det mesta köpt på Ordning och Reda, kände jag i slutet av förra året att jag bara MÅSTE ha en sån här Daily Journal!

Den var slut när jag skulle beställa. Inte konstigt, alla verkade ju ha en. Ställde mig på kö och till sist kom det in nya. Beställde. Den var asdyr.

Sen kom den hem, och ja, den är jättefin, men fyller inte alls de krav jag har på en kalender. Till en början tänkte jag att jag kunde fixa till sånt jag saknade. Alltså började jag för hand skriva in veckonumren på varje uppslag, för den informationen finns inte. Sen var det något mer som kändes fel. Tröttnade och gick iväg och köpte en ny kalender, likt de jag haft under alla år. Jag rev ur alla fina tillbehör i Daily Journal och lade dem i plastfickan som finns längst bak i min nya kalender. Daily Journal åkte in i bokhyllan, men jag borde såklart bara ha gett bort den till någon som suktade efter den…

Alltså. DÅLIGT, dyrt och oigenomtänkt köp.

Borde ha lärt mig. Men nej då. Senast för några veckor sedan började jag upparbeta värsta habegäret efter en kanna i IKEAS serie Sinnerlig. På bild såg den mysig, bastant, naturnära och… liksom väldigt keramisk, ut. Åkte till IKEA. Den var SLUT! Fick reda på datumet då en ny leverans skulle komma in. Bevakade. Den kom in. Jag åkte och köpte. Inte bara en, utan tre. Alla färger skulle jag ha! Borde ha anat oråd redan där och då. Pipen såg misstänkt opraktisk ut. Väl hemma provade jag kannan. Vattnet hamnade inte bara i glaset, utan även på bordet. Tror faktiskt inte att jag själv någonsin har lyckats göra en kanna som häller så pass dåligt som den här… Kanske ska man ha en speciell teknik när man häller, men den har jag inte kommit underfund med än. Och jag vill inte prova att hälla fler gånger nu.

På sätt och vis vill jag bara hyva iväg kannorna. De stör mig lite. Nu ser jag bara pipen på dem, och hur den liksom skriker: – Jag kan inte hälla! Samtidigt tycker jag ju att de är lite fina. Men vad ska jag med kannor till, som inte häller bra? Använda dem till något annat vill jag inte, en kanna ska användas som en kanna, tycker jag.

De estetiska idealen som råder nu håller på att ta över, verkar det som. Estetik framför funktion. Personligen så tycker jag det är jätteviktigt att form och funktion går hand i hand. Nästa gång jag får ett sånt här habegär över en pryl eller ett klädesplagg, ska jag banne mig tänka till både en och två gånger innan jag går iväg och köper det!

Summering av land och planteringar

Jag har skrivit en del kring vårt sommarhus i de senaste inläggen. Jag gör det lika mycket för att berätta för er, som ett tidsdokument till oss själva. Det är så lätt att glömma allt vi gör där, små saker som större projekt, så inläggen kommer att fungera som vår dagbok.

Med om- och nygrävda rabatter och land har vi satsat lite mer på planteringar i sommar, jämfört med förra sommaren, då vi bara hade grävt om ett land, nämligen det runda framför huset. Nu till sommaren grävde vi om hela den långa rabatten utmed husets ena långsida.

Det är förstås väldigt roligt att se att gamla perenner, som fanns i rabatten innan vi grävde om, nu verkligen har återfått livsglädjen. Här ovan är arv från tidigare ägare: Ulleternell och Höstaster. Förra sommaren fanns bara någon stängel av vardera sort, i år har det kommit upp massor!

Som jag nog har skrivit tidigare, vetter denna rabatt mot väster och där ligger solen på mest hela dagarna. Men med vatten i brunnen har det varit en baggis att vattna nu i sommar, jämfört med förra sommarens meck med hämtvatten från grannen och mackar.

Det största hotet är nog vinden som i princip alltid ligger på från fälten nedanför gården. Den har lagt ner, eller till och med knäckt, vissa av plantorna. Vissa av plantorna skulle kanske må bättre av att stå mitt i rabatten, istället för som nu, i ena kanten. På så vis kunde de få stöd från omkringliggande plantor. En annan grej är att jag gärna skulle vilja få upp höjden på planteringarna lite, men det får bli en senare fråga. Rabatten blev fylld i sommar, och det var ju faktiskt mitt mål! Nästa sommar kommer än fler plantor att blomma, då några av perennerna som jag själv har planterat i sommar, blommar först andra säsongen.

Vi har anlagt ett litet kryddland. Här finns de vanliga kryddorna som Timjan, Rosmarin, Gräslök, Lavendel och Mynta, men även Anisisop, som är den höga växten i bakgrunden. Den luktar underbart och blommorna är fina i buketter.

Utefter gaveln på grishuset/vedbon/dasset, har vi grävt ett smalt land där vi har Solrosor och Stockrosor. Dessvärre är det bara den ena av de två stockrosorna som jag fick från min kollega Eva, som blommar. Men den är å andra sidan väldigt fin, så den räcker! Allt är väldigt sent i trädgården, ser jag när jag jämför med bilder från andras trädgårdar. Så här såg den där rabatten ut förra helgen, det vill säga första helgen i september. Hoppas att Stockrosen hinner slå ut mer, innan det blir för kallt för den.

Det enda större ätbara vi odlat så här långt, är Jordärtskockor. Ja, förutom de äppelträd som vi satte förra sommaren då. Av plantornas storlek att döma, så kan vi ju åtminstone hoppas att det blir många kockor! Det kommer vi dock inte att få reda på än på ett tag, eftersom de ska skördas sent på hösten. Om det kommer många skockor så kommer vi antagligen att gräva större land för just dessa odlingar, nästa vår.

Jo, en Libbsticka har vi också satt. Efter att vi tog ner de flesta av de gamla, näst intill döda, äppelträden förra sommaren, kände jag att jag ville försöka skapa en ny slags rumslighet i den övre delen av trädgården. Jag tycker att Libbsticka är en vacker växt och Johan använder den en del i sin matlagning. Att den växter snabbt är ytterligare en fördel!

Hortensian är det senaste tillskottet i trädgården. Hoppas kunna stamma upp den lite i framtiden. Ända sedan jag pluggade på Gotland för 15 år sedan, har jag drömt om att ha just en Hortensia i min framtida trädgård, om jag nu någonsin skulle få en. Nu har jag en trädgård, och voilá – en Hortensia!

Och så har vi Dahliorna som har tagit sig himla bra i landen. Så himla tacksam växt! Tål torka och blommar rikligt. Hoppas på att kunna övervintra mina knölar i vår jordkällare, men det är lite av en chansning faktiskt, framförallt eftersom jag inte vet hur fuktig den kan bli på vintern. Och fuktighet gillar ju inte Dahliaknölar. Vi får se. Går det inte får jag bara köpa nya knölar till nästa vår, vilket jag kommer att göra oavsett, eftersom jag önskar komplettera upp med fler sorter och färger.

Nu är sommaren slut och det känns bättre än jag kunnat tro. Blotta tanken på att planteringssäsongen börjar i början av året, gör att nästa vår och sommar redan känns på ett greppbart avstånd!