Första glasyrugnen är färdig!

I morse öppnade jag min första glasyrugn. I det stora hela blev bränningen bra. Ugnen visade sig dock vara lite ojämn så nu har jag justerat temperaturen lite i den bränning jag kört idag. Underbart att ha en egen ugn! Att bestämma själv när jag ska bränna. Bara att köra igång!

Till och från under en period av 10 år har jag bränt i en väns ugn inne i stan. Det har gjort att jag lagt ner mycket tid på att packa keramik, köra keramik, bära keramik, hämta keramik... Att sätta en ugn tar högst en halvtimme för mig, men tidigare gick ju en hel kväll åt till hela processen. Som tur är har jag en snäll pappa som oftast lånar ut sin bil till mig, eller skjutsar mig under vintern då min skrotbil alltid sover. Men att alltid vara beroende av andra och att lägga så mycket tid på att bränna keramiken... Det känns SÅ skönt att slippa det där! Nu kommer jag att få mycket tid över till att dreja!

Måndag

Den här veckan är jag ledig. Så kan man faktiskt säga. Egentligen är jag snart arbetslös. Just nu gör det inte så mycket för jag vill ha tid över för sånt som jag helst vill ägna mitt liv åt. Virka, promenera, dreja, baka, fika, läsa, mysa...

Den här måndagmorgonen har varit fylld av lite pyssel inför julmarknader. Soffan har blivit min nya pysselplats och känns nu väldigt inbonad och bra! Så har jag funderat mycket över det jag hörde på en kurs förra veckan. För att något ska betecknas som norm så räcker det med att 35 % av den undersökta gruppen tycker eller gör på ett visst vis. Det är norm. 35 %. Det betyder att det finns 65 % kvar som tycker eller gör på ett annat vis. I vissa situationer, där jag kan känna mig ensam, är jag alltså i själva verket i mycket gott sällskap av den stora massan! Norm är helt enkelt något som betecknar en väldigt liten grupp. Norm - normalt. Vad är det?

Jag har haft tid att äta en god frukost med nybakade morgonbullar. Att läsa tidningen i lugn och ro. Fälla en tår över ett fint reportage om en förlamad flicka. Ute snöar det och på radion säger de att trafiken på sina håll står helt stilla i Sverige.

MORGONBULLAR, ca 8-9 stycken

Kväll:

½ pkt jäst

5 dl svalt vatten

1½ tsk salt

1 dl havrekli

½ dl krossat linfrö

ca 9 dl vetemjöl...

Blanda, ha inte i för mycket mjöl. Dela upp i små bullar och lägg dem på en smord plåt. Ställ in i kylen och täck med en kökshandduk. Låt kalljäsa under natten.

Morgon:

Sätt in plåten i en ugn som är 250 grader och grädda i ca 12 minuter eller tills du tycker att bullarna ser bra ut. Pensla med lite kallt vatten då bullarna är ute ur ugnen. Ät!

Skogshuggarstöveln - jakten

Ja, får man en idé så får man och ibland kan det vara svårt att få den ur huvudet. Så är det för mig nu och det gäller den där skogshuggarstöveln som jag har skrivit om förut.

HUR svårt kan det vara att göra en enkel stövel, med en riktig sula i läder? En stövel som har rund tå, utan att för den skull ha tåhätta? En stövel som har ett rakt, ganska kort skaft som liksom är lite brett? Svart? I snyggt skinn? En sån stövel som kommer att hålla resten av mitt liv?

Igår hittade jag skogshuggarstöveln på en loppis för 40 kronor! I storlek 36, kan jag tro. Det är ganska litet, även för en person som jag, som har små fötter. Men det här stöveln har alla de kvalitéer jag söker! En riktig sula, hållbart svart skinn, som man kan putsa upp så att det blir blankt och fint. Rund fin tå och ett enkelt skaft. Men skaftet är för smalt upptill för mig, så det blir till att lämna in dem till min favoritskomakare på Söder i Gävle. De ska få ta av skaftet lite och kanske också bredda det en aning. Sen får jag hoppas på en varm vinter som inte kräver raggsockor...

Men tro nu inte att jakten på skogshuggarstövlarna är över. Nehej då! Finns de i storlek 36 så måste de ju finnas i storlek 38 också och dem ska jag hitta!

Bra att ha

Tänk att det finns så mycket som är bra att ha. Att liksom ha ett sånt stort lager så att det inte är finns någon risk att just den grejen tar slut.

Hur gick det egentligen till med just den där typen av linnen som jag nu har tretton stycken av? Tretton likadana linnen, där ca 70% är vita. Exakt likadana. Sen kan man ju fråga sig om det är relevant att, förutom de här tretton exakt likadana linnena, ha 35 andra linnen, där en stor del är skrämmande lika de tretton exakt likadana... Meeeen, de kan vara bra att ha!

Och tygerna, hur många tyger kan man egentligen ha? De väller ut från skåp som jag öppnar, de ligger mitt bland kläderna i klädkammaren, de finns på hyllor och de är nedpackade i kartonger som står i förrådet. Någon gång kanske jag kommer att bo stort och då ska alla tyger vara framme och synas på hyllor. Färgkoordinerade. Det kan ju dröja ett tag innan jag bor stort. Tills dess är tygerna bra att ha, ibland syr jag en väska, ibland används de som duk, ibland blir de en liten kjol.

Just det här att jag måste hamstra. Tänk om grejen tar slut och jag står där? Det kan gälla en fin knapp. Lika bra att köpa många, tänker jag. En knapp lossnar ju så lätt och då är det fint att ha fler på lager... Jag måste köpa stora mängder av ringar som jag sedan fäster mina keramikploppar på. Lika är det med örhängena som jag sedan slutför med en liten drejad pärla. Det måste alltid finnas ämnen i lådan så att jag kan limma ihop ett nytt örhänge närhelst jag önskar.

Någon som känner till syndromet och vet om det gjorts någon forskning på det?

Så var det dags!

Idag brände jag den första riktiga bränningen i min nya ugn. Vore lögn att säga att dagen varit fylld av harmoni och lugn... 200 liter ugn proppfylld, jag var nervös! Detta är bara den första bränningen, av två, så ännu vet jag inte alls hur slutresultatet blir. Förhoppningsvis bra, för i ugnen finns många beställningar...

Så har min hemsida uppdaterats med några nya bilder på keramik. Både nya och nygamla föremål!

Johan

Nu har jag fått nytt sällskap i min verkstad! Det är Johan som är där för att skulptera huvuden som ska vara med på min julmarknad. Det har blivit flera huvuden och alla har såklart olika personligheter. Vi har Herr Oui!, Perre eller Chippen och Ledsna damen. De andra är fortfarande namnlösa.

Johan och jag planerar också ett samarbete med de skulpterade huvudena och något drejat föremål från mig. Det kommer att bli en mycket dyr pjäs! Tänk dig att äga den om 30 år när vi båda är erkända konstnärer som betingar höga priser på de moderna auktionerna... Bästa pensionsförsäkringen!

Mest tecknar och målar Johan. Jag har en fin teckning som han har gjort, tittar på den varje dag och blir glad. Här kan du se mer av Johans konst.

Snälla skor, del 2 - Höst och vår

Det finns snälla skor för alla årstider och här kommer de som lämpar sig bäst då det inte är allt för kallt men inte heller för varmt; höst och vårskor med andra ord.

Börjar baklänges denna gång för att göra det hela mer spännande...

3. När jag bodde på Gotland så hände det rätt ofta att vi åkte till Lanthandeln i Väte. En lokal ICA-affär där tiden länge stått stilla. På väggen utanför butiken mötte fortfarande Icander och Monica, på andra ICA-affärer hade de varit borta länge, länge. Personalen i den här affären hade fortfarande såna där förkläden som matvarupersonal hade när jag var liten, på 70-talet. Alltså såna som oftast var buteljgröna eller vinröda och som bars över den privata klädseln. Såna somvar i ett icke naturvänligt material.

I lanthandeln i Väte fanns en salig blandning av konstiga Knorrsåser i förpackningar som man liksom mindes helt vagt. Där fanns gamla, oanvända kläder, mest med inriktning på fritidsaktiviteter och jordbruk. Här fanns drinkglas med bilder på lättklädda damer. Och här köpte jag en förpackning med textillappar i form av tegelväggar, såna som man ska laga hål i kläderna med. "Hål i brallan" hette lapparna.

OCH, här fanns skor! Gamla, oanvända skor. Fina skor, riktiga kvalitetskor. Dessa kommer från Ecco och ingick säkert i någon av deras kollektioner under slutet av 1970-talet - början av 1980-talet. Dessa är mina andra par, de första sprack i rågummisulan. Det har de här också gjort, men den snälla gamla skomakaren som bor i närheten av mina föräldrar, lagade dem.

2. Snälla skor från Clarks. Under en tid gick de, inom min närmaste bekantskapskrets, även under benämningen smygarskorna. Man kan ta sig fram absolut ljudlöst med dem. Inköptes 1998 om jag inte minns fel och de är fina än, tycker jag.

3. Snällaste höst/vårskorna är mina skor från Birkenstock. Skickades efter från England. Året var 1999, tror jag. De var mycket dyra, dyrare än några av mina tidigare skor. Jag hade lite ont i magen för det. Ända tills de kom och visade sig vara de absolut skönaste skor, alla kategorier, som jag haft. Jag har valt den bredare modellen, eftersom jag har såna fötter. De bredare Birkenstockmodellerna är finare än de smalare, tycker jag. Men herregud, man ska ju ha såna som passar sin fot! Och om jag inte minns fel, så kan man lämna i skorna och få sulan utbytt när den är slut. Gillar när saker håller länge och är möjliga att laga.