Skogshuggarstöveln - jakten

Ja, får man en idé så får man och ibland kan det vara svårt att få den ur huvudet. Så är det för mig nu och det gäller den där skogshuggarstöveln som jag har skrivit om förut.

HUR svårt kan det vara att göra en enkel stövel, med en riktig sula i läder? En stövel som har rund tå, utan att för den skull ha tåhätta? En stövel som har ett rakt, ganska kort skaft som liksom är lite brett? Svart? I snyggt skinn? En sån stövel som kommer att hålla resten av mitt liv?

Igår hittade jag skogshuggarstöveln på en loppis för 40 kronor! I storlek 36, kan jag tro. Det är ganska litet, även för en person som jag, som har små fötter. Men det här stöveln har alla de kvalitéer jag söker! En riktig sula, hållbart svart skinn, som man kan putsa upp så att det blir blankt och fint. Rund fin tå och ett enkelt skaft. Men skaftet är för smalt upptill för mig, så det blir till att lämna in dem till min favoritskomakare på Söder i Gävle. De ska få ta av skaftet lite och kanske också bredda det en aning. Sen får jag hoppas på en varm vinter som inte kräver raggsockor...

Men tro nu inte att jakten på skogshuggarstövlarna är över. Nehej då! Finns de i storlek 36 så måste de ju finnas i storlek 38 också och dem ska jag hitta!

Bra att ha

Tänk att det finns så mycket som är bra att ha. Att liksom ha ett sånt stort lager så att det inte är finns någon risk att just den grejen tar slut.

Hur gick det egentligen till med just den där typen av linnen som jag nu har tretton stycken av? Tretton likadana linnen, där ca 70% är vita. Exakt likadana. Sen kan man ju fråga sig om det är relevant att, förutom de här tretton exakt likadana linnena, ha 35 andra linnen, där en stor del är skrämmande lika de tretton exakt likadana... Meeeen, de kan vara bra att ha!

Och tygerna, hur många tyger kan man egentligen ha? De väller ut från skåp som jag öppnar, de ligger mitt bland kläderna i klädkammaren, de finns på hyllor och de är nedpackade i kartonger som står i förrådet. Någon gång kanske jag kommer att bo stort och då ska alla tyger vara framme och synas på hyllor. Färgkoordinerade. Det kan ju dröja ett tag innan jag bor stort. Tills dess är tygerna bra att ha, ibland syr jag en väska, ibland används de som duk, ibland blir de en liten kjol.

Just det här att jag måste hamstra. Tänk om grejen tar slut och jag står där? Det kan gälla en fin knapp. Lika bra att köpa många, tänker jag. En knapp lossnar ju så lätt och då är det fint att ha fler på lager... Jag måste köpa stora mängder av ringar som jag sedan fäster mina keramikploppar på. Lika är det med örhängena som jag sedan slutför med en liten drejad pärla. Det måste alltid finnas ämnen i lådan så att jag kan limma ihop ett nytt örhänge närhelst jag önskar.

Någon som känner till syndromet och vet om det gjorts någon forskning på det?

Så var det dags!

Idag brände jag den första riktiga bränningen i min nya ugn. Vore lögn att säga att dagen varit fylld av harmoni och lugn... 200 liter ugn proppfylld, jag var nervös! Detta är bara den första bränningen, av två, så ännu vet jag inte alls hur slutresultatet blir. Förhoppningsvis bra, för i ugnen finns många beställningar...

Så har min hemsida uppdaterats med några nya bilder på keramik. Både nya och nygamla föremål!

Johan

Nu har jag fått nytt sällskap i min verkstad! Det är Johan som är där för att skulptera huvuden som ska vara med på min julmarknad. Det har blivit flera huvuden och alla har såklart olika personligheter. Vi har Herr Oui!, Perre eller Chippen och Ledsna damen. De andra är fortfarande namnlösa.

Johan och jag planerar också ett samarbete med de skulpterade huvudena och något drejat föremål från mig. Det kommer att bli en mycket dyr pjäs! Tänk dig att äga den om 30 år när vi båda är erkända konstnärer som betingar höga priser på de moderna auktionerna... Bästa pensionsförsäkringen!

Mest tecknar och målar Johan. Jag har en fin teckning som han har gjort, tittar på den varje dag och blir glad. Här kan du se mer av Johans konst.

Snälla skor, del 2 - Höst och vår

Det finns snälla skor för alla årstider och här kommer de som lämpar sig bäst då det inte är allt för kallt men inte heller för varmt; höst och vårskor med andra ord.

Börjar baklänges denna gång för att göra det hela mer spännande...

3. När jag bodde på Gotland så hände det rätt ofta att vi åkte till Lanthandeln i Väte. En lokal ICA-affär där tiden länge stått stilla. På väggen utanför butiken mötte fortfarande Icander och Monica, på andra ICA-affärer hade de varit borta länge, länge. Personalen i den här affären hade fortfarande såna där förkläden som matvarupersonal hade när jag var liten, på 70-talet. Alltså såna som oftast var buteljgröna eller vinröda och som bars över den privata klädseln. Såna somvar i ett icke naturvänligt material.

I lanthandeln i Väte fanns en salig blandning av konstiga Knorrsåser i förpackningar som man liksom mindes helt vagt. Där fanns gamla, oanvända kläder, mest med inriktning på fritidsaktiviteter och jordbruk. Här fanns drinkglas med bilder på lättklädda damer. Och här köpte jag en förpackning med textillappar i form av tegelväggar, såna som man ska laga hål i kläderna med. "Hål i brallan" hette lapparna.

OCH, här fanns skor! Gamla, oanvända skor. Fina skor, riktiga kvalitetskor. Dessa kommer från Ecco och ingick säkert i någon av deras kollektioner under slutet av 1970-talet - början av 1980-talet. Dessa är mina andra par, de första sprack i rågummisulan. Det har de här också gjort, men den snälla gamla skomakaren som bor i närheten av mina föräldrar, lagade dem.

2. Snälla skor från Clarks. Under en tid gick de, inom min närmaste bekantskapskrets, även under benämningen smygarskorna. Man kan ta sig fram absolut ljudlöst med dem. Inköptes 1998 om jag inte minns fel och de är fina än, tycker jag.

3. Snällaste höst/vårskorna är mina skor från Birkenstock. Skickades efter från England. Året var 1999, tror jag. De var mycket dyra, dyrare än några av mina tidigare skor. Jag hade lite ont i magen för det. Ända tills de kom och visade sig vara de absolut skönaste skor, alla kategorier, som jag haft. Jag har valt den bredare modellen, eftersom jag har såna fötter. De bredare Birkenstockmodellerna är finare än de smalare, tycker jag. Men herregud, man ska ju ha såna som passar sin fot! Och om jag inte minns fel, så kan man lämna i skorna och få sulan utbytt när den är slut. Gillar när saker håller länge och är möjliga att laga.

Snälla skor, del 1 - Vinter

Det är mycket viktigt att ha snälla skor, det är jag och min keramikerkompis Emma rörande ense om. Snälla skor är ofta runda och fina framme vid tårna och de har en snäll och inte allt för dominerande sula. Snälla skor är oftast också sköna skor. Förutom snälla skor så är arga skor och ledsna skor lätta att känna igen. Det är oftast någonting där i tåtrakten som gör det... När ni möter en arg sko så känner ni igen den lika lätt som ni känner igen en snäll sko!

Jakten på snälla skor slutar aldrig. Alltid lurar en ny snäll sko bakom hörnet, redo att flytta in hemma hos mig. Just den här vintern pågår en jakt efter en viss stövel. En sån stövel som antagligen gjordes av Kinnasko på den tiden då det företaget fanns. Jag är säker på att den där speciella stöveln fanns i det kalla förrådet innanför köket hos min morfar när jag var liten. Fast det visste jag ju inte då precis, där luktade bara lite fuktigt och skog och där var det spännande att vara. Och de stövlarna hade varit alldeles för stora för mig... Men nu har jag faktiskt, sånär som på sulan, hittar ungefär en sån stövel jag letar efter. Skogshuggarstöveln.

Här är mina snällaste vinterskor. För att ni ska förstå snällhetsgrejen så rangordnar jag dem i snällhet:

1. De snällaste av dem alla. Löjligt snälla. Riktiga trotjänare kan jag tänka. Fast de här har bara bott hos mig i tre år. Från det danska märket Duckfeet. Mina stövlar har ett fint fårskinnsfoder inuti, vilket gör dem till det säkraste kortet riktigt kalla vinterdagar. I Sverige finns de att köpa här.

2. Jättesnälla boots. De här hittade jag, hör och häpna, på Din Sko för sisådär en fem år sedan. Då fanns även ett par stövlar i samma stil och jag valde mellan stövlarna och bootsen. Idag förstår jag inte varför jag inte köpte båda. De här faller i glömska ungefär vartannat år och är, med andra ord, framme vartannat år. I år är det dags för promenader igen. Rågummisula, finfint.

3. Mycket snälla stövlar från Clarks. Oanvända stod de på hyllan i en secondhandaffär förra vintern för 30 kronor styck. Min storlek. Sulorna är fina med knivar och gafflar på.

4. Snälla, men ändå coola. Klassiker från australiensiska Blundstone som grundades 1870. Innan dessa två par har jag också haft ett par bruna. Utan tåhätta är de finast. Och snällast. De beiga, som är jättesnälla i mocka, är dock väldigt små, lämpar sig bara för korta promenader eftersom tårna blir lite trängda. Dockskor.

5. Slutligen; snälla och pålitliga kängor från svenska Lundhags. De här kängorna kan man vandra genom vatten och snö med utan att bli blöt om fötterna. De här är fina till både jeans och klänning. Lite skogshuggare. Favoriter just nu.

Invigningen

Igår var det äntligen invigning av min omgjorda verkstad! Tidigare hade rummet brunmönstrade tapeter från 1970-talet. Säkert många som skulle gilla den, men den blev jobbig i ett rum där kreativa tankar ska flöda... Det obehandlade trätaket har nu blivit vitt, vilket gjorde hela rummet ljusare. Ett stort ekbord har inhandlats, liksom lite nya hyllor och hurtsar. Sen så har flyttkartonger, gamla videoapparater, lysrör, brädbitar, gamla kasettband och allehanda annat löst skrot rensats bort. Nu är rummet bara en verkstad!

Ugnen demonstrerades såklart och mamman och jag skröt lite om att vi orkat bära in leran som kom igår. 800 kilo, som mamman först bar in i huset. Sen kom jag och bar ner den i källaren... Och nej, jag har faktiskt inte träningsvärk idag.

Det bjöds på snittar och champagne och cider. Det var inte en stor tillställning, men nog så viktig. Såklart var bl.a. Den finaste där och även hans bror. Idag börjar jag jobba i den nya verkstaden!