Ett år äldre

Idag har jag blivit ett år äldre. Jag har haft min årliga födelsedag! En bra dag som började med frukost på min specialtablett som min kompis Terés har broderat och sytt. Sen har jag hängt på Kilafors herrgård den största delen av dagen. Ett ungefär HUR coolt ställe som helst, där det svenska Jetsetgänget hängde under mitten av 1900-talet! Tog lite bilder, kommer att skriva mer om stället vid något senare tillfälle!

På kvällen hade vi ett litet kafferep för mina föräldrar. Jag bakade Miriams smarriga cupkakes. Eftersom jag inte lyckas fixa till länken till rätt inlägg så får ni själva ta er till slutet av maj på hennes blogg. Där finns receptet! Nu ska jag gå och lägga min för att riktigt vårda min nya ålder!

Om en dröm

Under sommarsäsongen är jag och mina byggnadsantikvariekollegor ofta ute och far i våra båda landskap Gästrikland och Hälsingland. Jag är för det mesta i Hälsingland. På väg upp mot Bollnäs, Ovanåker, Järvsö och Ljusdal, passerar man den här gården.

Den ligger där uppe i sluttningen. Liksom vaktar över de kor som går i hagen nedanför och betar. En gång för flera år sedan, just när jag passerade, så kom en gammal tant i klänning gående mellan huset och ladugården. I ena handen bar hon en hink. Jomen, det är sant, det var faktiskt så, även fast det kanske låter som en dröm! Ända sedan den dagen har jag fantiserat om det här huset. Det är ju så stort! Bor tanten kvar? Hur ser det ut där? Hur ser köket ut? Hur är det möblerat?

Sist jag åkte förbi så körde jag upp för att se det från andra sidan, men vägen tog slut så jag kom inte runt. Imorgon ska jag åka förbi igen, kanske svänger jag upp den rätta vägen då....

Den fantastiska klänningen

... som dock ingen kan ha just nu... Absolut inte jag men inte heller mamman som ändå posar på bilderna. Kanske går den att ta ut litegrann i sidosömmarna. Galet mönster av gamla Toulouse Lautrecbilder. Med den här klänningen råder det ju ingen som helst tvekan om att kläderna var mycket roligare förr! Finns tyvärr ingen lapp i klänningen, så jag vet inte vem som gjort den en gång i tiden. Hittade den och ett gäng andra klänningar på Erikshjälpen i onsdags. En äldre dam har nog rensat sin garderob. Tackar, tackar!

Besök en hembygdsgård!

Jag har börjat arbeta med hembygdsgårdarna i Hälsingland nu. Förra svängen när jag jobbade på Länsmuseet Gävleborg, försåg jag och en kollega samtliga hembygdsgårdar i Gästrikland med underhålls- och åtgärdsprogram. Nu är alltså turen kommen till Hälsingland. Och man kan ha värre arbetsuppgifter, det är jag mycket väl medveten om...

Att få besöka dessa skatter till miljöer, träffa de fina hembygdsmänniskorna och se så mycket av landskapet, ja, det är en lyx få förunnade! Idag har jag fått gå i stark uppförsbacke, genom en skog, upp på ett berg för att slutligen komma till en stuga med en vidundelig utsikt över skogar, åkrar och sjöar. Jag har också fått fingra på ett gäng vackra klänningar och dregla över gamla lapptäcken. Läs mer om vad jag skrivit om hembygdsgårdarna här.

Allt detta gör jag alltså förutom att jobba, för det är ju endast byggnaderna och inte föremålen som jag är ute och dokumenterar. Föremålen får jag liksom på köpet! Hälsingland är som finast nu, allt blommar och trädens blad är fortfarande i en massa gröna nyanser. Nästa vecka drar jag vidare mot nya gårdar!

Önskar er en riktigt fin midsommarhelg!

Nya skålar till Épi

I slutet av förra veckan levererade jag ett gäng beställda soppskålar till Épi. Ljusblå och olivgröna, en finfin färgkombination, tycker jag. Kaféet har börjat med sopplunch. Jag tänker gå dit någon dag innan det är dags för semesterstängning för att smaka och se hur skålarna tar sig ut live i offentlig miljö. Vi kanske ses?

Snart i ett öra eller på ett finger nära dig

Igår tömde jag ugnen där de sista ämnena till örhängen och ringar fanns med. Nu återstår bara monteringen... Ni kommer senare i sommar att hitta smyckena hos Konstra i Gävle och hos keramikerna på Växbo kvarn i Hälsingand.

Nytt i Gävle

Ett av de finaste husen i Gävle ligger bara några kvarter från där jag bor. Huset, som upptar hela kvarteret Skrivaren vid Heliga Trefaldighetskyrkan, uppfördes under första halvan av 1950-talet. Byggmästare var en av mina favoritarkitekter, Olle Engkvist. Det är han som ritat radhusen på Ålstensgatan i Bromma, där stadsminsister Per Albin Hansson bosatte sig. Olle Engkvist ritade också, tillsammans med två andra favoritbyggmästare, Sven Backström och Leif Reinius, stjärnhusen i Gröndal i Stockholm.

Olle Engkvist, som faktiskt är född i Gävle, köpte hela kvarteret i början av 1950-talet. Då låg där bara trähusbebyggelse som alltså revs till förmån för det stora nya u-formade huset i tegel. Påkostade material som plåtavtäckningar i koppar, orientaliskt mönstrat kakel i såväl trappuppgångar som på väggen där det ursprungligen låg en bensinstation. Fint murade profilerade takfötter och tänka sig, ursprungsportarna finns kvar de också!

I många år har jag gått och beundrat huset och jag har fotat det vid flera tillfällen. I ett av hörnen låg det tidigare en liten butik som hade ett litet sortiment av godis och kanske också lite mjölk och glass. En dag stod lokalen tom och jag började drömma om den. Jag kontaktade Riksbyggen som äger huset och frågade lite om lokalen och om huset i stort. De lovade återkomma med information, vilket de aldrig gjorde...

Men nu!

Någon annan hann före... Och det gör ju ingenting i det här fallet för det är någon som också uppskattar kvalitéerna i lokalen...

Igår var den första officiella dagen på Magnus nya kafé och bar Sparven, just i det där hörnet. Magnus har Kafé Spegeln i Gävle också och nu har han rustat upp den här lokalen på ett fint vis. Vi var där och fikade och stället känns som ett supertillskott till kaféutbudet i Gävle! GD skrev för någon vecka sedan en artikel om det nya kaféet och den kan du läsa här.