I lördags strålade jag samman med 11 personer för en syjunta. Träffen fick vi till genom Instagram. Så himla kul! Elin kom till Gävle för att visa och berätta om en massa yllebroderi som hon hade med i en stor väska. Bland alla som deltog i syjuntan fanns min närmaste kompis Teres och min kompis och kollega Anna. Så kom Ida körande från Falun, Erica kom från yttre delarna av Gästrikland och resten av deltagarna var en blandning av gamla och helt nya bekantskaper.
Dagen till ära hade jag köpt ett litet broderikit från Hemslöjden i Skåne. En nålkudde som heter Min lilla häst. Elin hjälpte mig att komma igång och jag började med några av de mer komplicerade stygnen. Syjuntan höll igång mellan klockan 11.30 –15.30, men det kändes ungefär som 1½ timme, så snabbt gick tiden!
Väl hemma fortsatte jag brodera. En bra grej, som jag upptäckt med broderiet, är att jag kan brodera med Majlis bredvid mig. I söndags eftermiddag satt jag i soffan och broderade, medan hon gjorde pärlhalsband invid mig. På det viset kan jag inte jobba med min keramik precis!
Det är avkopplande med broderiet. Dock är jag inte nöjd med det vita runt och i blomman. Inte heller att hästen ska ha så mycket vitt i sig. Det vita blir så hårt mot det svarta, tycker jag. Jag kommer att repa upp det vita och ersätta det med någon annan kulrör.
Ser redan nu fram mot mitt nästa broderi!
3 kommentarer:
Vad långt du har hunnit redan. Kul! Jag fortsatte också på söndagen och ha kommit en bit till på mitt. En fågel och lite glitter har det blivit hittills.
Vad kul att få "upptäcka" nya tekniker och lära sig mer. Bra med broderi är ju också att det är så lätt att ta med. Tar sällan så stor plats...
Blir lite inspirerad. Kanske skulle jag brodera något igen? Det har jag inte gjort på evigheter.
Titta vad långt du kommit, det ser jättefint ut. Man kan inte tro att du är nybörjare inte. Jag gillar också att man kan vara social och brodera samtidigt - inte så mkt kolla i mönster eller sitta och räkna som det är med mycket annat handarbete
Skicka en kommentar