Vintagedagen

Jitterbuggare, schackrutor, hästskor, vaniljgifflar, ökensand, karameller, finporslin, broderade dukar, vevgrammofon, stenplattor, tidsskrifter, fotografier, klänningar, blusar, koftor, örhängen, halsband, broscher, plåtmatlåda, pannbiff med löksky.

Vintagedagen på mitt jobb är till ända. Jag är sockerstinn.

Ett sorgligt farväl eller En kärleksförklaring

Idag var det dags att ta farväl av DYN, min gamla Mitsubishi Colt från 1981, bilen som jag haft sedan 2001. Efter att ha stått blick stilla sedan i början av december, täckt av snö, isig av kyla, startade DYN på första försöket idag! Jag blev helt rörd över det, trots att den här bilen för länge sedan borde ha slutat att förvåna mig.

Det var dags för DYN att åka sin sista tur, till skroten. På vägen dit tänkte jag att det kanske var fel av min att låta den åka dit, vi kanske skulle kunna ha haft ännu mången trevlig dag tillsammans, jag och min lilla bil. Men så påminde jag mig om all den oro som jag ändå känt de senaste åren då jag varit ute och åkt med DYN. - Kommer den att hålla? - Det där ljudet har jag inte hört förut, vad är det nu som är på väg att gå sönder? Jag vågade aldrig åka långt med DYN, den fick åka runt här hemmavid, skulle jag längre så bytte jag bil med pappa.

Så det var nog rätt beslut ändå, att låta DYN dö.

Det finns säkert somliga som inte förstår hur jag kunnat köra omkring i en sån rishög som DYN, men för mig spelar det i princip ingen roll hur tekniska prylar ser ut, bara de fungerar. Det finns säkert somliga som inte förstår hur man kan personifiera sina ting, så som jag gjort med DYN, men ja, that´s me, vi är alla olika. Jag gillar att ge mina grejer en personlig touch! Särskilt mycket gillade jag att ha en bil som heter DYN.

Lacken var helt flagig och täckt av en lort som jag inte trodde var möjlig att få bort. Rundeln ovanför tanklocket fick min kompis Ulrika fram då hon gnuggade lacken lite med Gysinges linoljesåpa... I höstas hade jag ambitionen att putsa upp hela bilen med linoljesåpa, men så blev det alltså aldrig...

Jag har köpt en ny bil nu, eller, inte ny, men betydligt mycket nyare än DYN. Den heter UJT, men vi känner inte varandra ännu. Jag tror att UJT kommer att behöva kämpa väldigt hårt för att bli den vän som jag hade i DYN...

Om ett gäng klänningar - del 4

Allra mest tycker jag om gamla klänningar, klänningar som jag varken visste fanns eller ännu mindre visste att jag behövde... Plötsligt hänger de där framför mig på någon loppis och det är då jag vet: den här måste jag ha!

Det finns fina nyproducerade klänningar också. En av mina favoritkläddesigners är svenska Maria Westerlind. Hennes kläder är välsydda, i fantastiska tyger och andas ofta dåtid. Två gånger när det varit rea hos henne har jag lyckats knipa en klänning. Den övre köpte jag i vintras. Fina detaljer vid midjan och gulliga små puffiga ärmar. En riktig vinterklänning i bomullsflanell, varm och skön!

Den undre köpte jag för två år sedan. Lite för liten storlek, men tack vare en sömnsmån gick den att ta ut litegrann. Den har varit med på två bröllop, en gång innan den syddes ut, det var inte kul... Nästa gång var den fixad och då var den riktigt dansvänlig! Den ser ut som en skolfrökenklänning, tycker jag. En av mina finaste klänningar!

Om ett gäng klänningar - del 3

Den riviga röda är tillbaka från sömmerskan sedan flera veckor. Midjan är rak nu, förr svajjade den hit och dit, upp och ner. Kanske är det den här klänningen som jag ska ha på vintagedagen nästa vecka?

Om ett gäng klänningar - del 2

Ett av mina sista fynd från Myrorna i Falun var den här klänningen. Den är i ett svart lite slinkigt, typ polyestertyg. De svarta delarna med det vita blommönstret får mig att tänka på gamla Mah-Jongmönster, men så kommer de andra färgglada delarna och bryter upp det hela. Från midjan går nedsydda veck som gör att fallet på kjoldelen blir väldigt fint! Inget märke, ingen direkt avsändare, men man undrar ju; vem har haft den förr?

Om ett gäng klänningar - del 1

Det som omedelbart dök upp i mitt huvud när jag hittade den här klänningen på Myrorna var: Falcon Crest. Fast egentligen stämmer den inte riktigt in på den stilen... Men den känns rik. Någon gång mycket exklusiv. En mycket konstig kvalitet. Fina detaljer med svarta guld- (nåja) infattade knappar vid handlederna, ett band runt halsen, som man knyter nedanför urringningen. Och skärpet. Guldskärpet! Rikt. Ett brokigt mönster i sandfärger som ytterligare liksom lyfts fram genom att tyget i sig är fyllt med något som jag först trodde var mjäll, men som lyckligtvis visade sig vara inbyggt glitter.

Om en hund från Orsa

I våras, precis när jag börjat jobba i Falun, åkte jag och några andra kollegor långt, långt bort från Falun och museet. Ända bort till Orsa. Vi besökte en miljö som bl a innehöll ett bostadshus. Huset var obebott men fortfarande fyllt av en massa prylar och kläder. Jag känner mig alltid lite oseriös som byggnadsantikvarie när jag kommer till såna miljöer. Kanske ser det ut som att jag tittar på huset, men egentligen spanar jag in alla prylar... Nu var det faktiskt så att just bostadshuset i sig inte var särskilt intressant, utan det var andra byggnader på fastigheten som var anledningen till vårt besök...

Särskild uppmärksamhet väckte en helt underbar porslinshund som stod högst upp på en vinglig trave kartonger. Det var en sparbössa och jag blev helt kär! Hunden och alla andra föremål som fanns i huset skulle säljas på auktion och jag förstod att den skulle jag tyvärr inte kunna åka på eftersom det var så långt hemifrån. Jag tog i alla fall ett kort på hunden med min nya jobbmobil och allt sedan dess hade jag kortet som bakgrundsbild i displayen.

För några veckor sedan hittade jag den här hunden på Myrorna i Gävle. I ett glasskåp stod den och glodde på mig med sina bedjande ögon. Det såg ut som om den ville följa med mig hem. Eftersom jag omedelbart såg att det var just en sån boxer som jag träffat i Orsa, fick den såklart göra det! Tänk om det är DEN? Orsahunden! Tänk om den lämnades in till Myrorna och nu har hamnat i Gävle? Nu bor den här, sitter och glor invid en varm lampa och väntar på att någon slant ska dimpa ner i magen.

En solig söndag

En solig söndag börjar med en solig och god frukost! Nybakade morgonbullar och goda marmelader och läskande juice! Himlen är klarblå och jag ska snart cykla iväg till min verkstad, som dessvärre ligger i en källare. Alla 50 blommor som jag drejade igår ska slutföras och en glasyrugn ska öppnas. Det kan bli en bra dag!

En fin söndag önskar jag er!

Ros och grus

Förra lördagen fick jag återigen besöka Beyond Retro, affären som mest liknar en stor teatergarderob. Jag förundras alltid över priserna. En trasig, men ack så fin naturfärgad skinnväska med axelrem, 279 kronor... Hepp! Klänningar som är så sköra och som har hål som inte ens är möjliga att laga, 499 kronor... Och sen en hel massa annat som inte kostar mycket mer än en vanlig H&M-trasa. Som den här klänningen t ex. Svart och vit, hög skärning i midjan, 100 % polyester. Det står att den ska kemtvättas, men visst går det väl att tvätta polyester själv? Måste tas av en bit för att passa mig, ska ske imorgon!

Veckan innan, första veckan på nygamla jobbet. Jobbet som ligger så strategiskt nära Erikshjälpen. Jag och mina två arbetskamrater Erika och Elsa åkte dit på onsdag lunch. Där stod de här små skorna och väntade på mig. Gatorna är rena från snö, men dock inte grus. Men om några veckor ska skorna få gå sin premiärpromenad!

Tack till Bland nystan o papper och Emmas dagar för de utmärkelser jag fått av er! Nu ska jag cykla iväg till min verkstad för att dreja ett gäng blommor!

Ljuset

Och när jag kommer hem så är det fortfarande ljust ute. Och ljust i lägenheten. Den blir som en ny lägenhet i ljuset. Jag antar att det väl är samma ljus som finns här hemma under helgerna när jag är ledig, men vardagsljus är allt något annat än helgljus. Så mycket mer exklusivt, på något vis!

En ny väg

Jag är nästan inskolad på mitt nygamla jobb nu. Mitt rum börjar ta sin form. Efter att ha jagat häftpistoler och hyllplan, övat på min nya mobil och lärt mig telefoninställningarna för den fasta telefonen, har jag idag börjat arbeta på riktigt.

Jag försöker gå till jobbet varje dag. Bara för att. Bara för att känna efter hur det känns att GÅ till ett jobb! Utan att behöva passa ett tåg och sedan sitta på det mer än en timme... Det är lyxigt att kunna gå till jobbet och ännu lyxigare att kunna välja väg. Här ovan har ni slutet av min promenad. Fortfarande är det mycket snö kvar i Gävle, men idag har det droppat precis hela dagen! Snart, snart är våren här på riktigt!