Gott om tid på en söndag

Jag har alltid tyckt mycket om att göra fina frisyrer och att klippa hår. Minns att min bror brukade placeras i barnstolen framför altandörren, så att han kunde titta ut medan jag klippte hans hår. Hur länge får man plats i en barnstol? Tills man är 1½? Två år, kanske? I alla fall, jag är 6 år äldre är han, vilket ju bör innebära att jag fick sätta saxen i hans hår när jag var knappt 8! Visserligen fick flera av klippningarna avbrytas då jag klippte honom i örat och därefter inte fick fortsätta...

Otaliga är de barbiedockor jag har friserat med flätor av alla de slag. Kompisar med långt hår var ju också guld värda! Och under en period i högstadiet var jag en privat flätare av komplicerade frisyrer till en av mina kompisars mamma. Hon ringde mig innan hon skulle ut på dans, jag satte mig på cykeln och cyklade snabbt som attan hem till henne för att fixa till någon ny kreation i hennes långa, bruna, tjocka hår. Hon var nöjd och jag var nöjd.

Tyvärr hinner jag inte göra några speciellt fina frisyrer om morgonarna nu, nu när jag ska hinna med ett tåg. Desto roligare om helgerna när jag har tid! Inspirerad av Med Nål och Tråd gjorde jag den här idag. Visst blev det fint? Hårspännena kommer från Indiska.

Och när man, som jag, är en person som måste skapa saker hela tiden för att må bra, då är det viktigt att den tiden finns. Just nu finns den inte för min keramik eftersom jag behöver tre dagar i rad om jag börjar med något. Då är det bättre med sömnad. Skapelsen kan vila i flera dagar om tiden inte finns för ett avslut.

Den där halvfärdiga blusen som jag berättade om, är nu klar. Ljusrosa som den första klänningen. Klänning E igen. Börjar bli en fena på att sy såna klänningar nu! Den här blå är inspirerad av min gamla Laura Ashelyklänning, inköpt i Nice 1998. Fortfarande en av mina finaste klänningar, men nu allt för liten. Den nya klänningen blev avslappnad och fin, jag är mycket nöjd! Tror jag kommer att använda den mycket i sommar.