Rivhelg!

För några veckor sedan lämnade vi Majlis hos mamma och begav oss till sommarhuset med min snälla pappa. Rivning av två uteplatser stod på schemat. Delen med taket har vi aldrig nyttjat mer än som skrotrum och förvaringsplats för grillen, typ. Den öppna delen använde vi lite förra sommaren, innan det blev för varmt att sitta där och vi flyttade utemöblerna till en annan plats i trädgården. Den förra ägaren kallade den öppna platsen för Dansbanan och det har vi också gjort. Trallen är rutten, pappa brakade igenom en bräda förra sommaren. I sommar har vi vi bara suttit på kanten vid förmiddagsfikar och vissa luncher. Skapligt outnyttjade platser alltså!

Materialen var dåliga och eftersom vi inte använde platserna ville vi heller inte lägga pengar på att fixa till dem. Vi ville få fram verkstadsbyggnaden och kanske anlägga en ny uteplats invid den.

Alltså bestämde vi oss för att riva hela rasket!

Det gick snabbare än vi trott. När det blev lördag kväll var delen med taket borta. Vi hade först tänkt stanna där och spara dansbanan till nästa sommar och känna efter hur den skulle kännas fristående. Men jag fick ont i magen av blotta synen. Gillar inte hårda och kantiga platser i trädgårdar. Har aldrig förstått varför man bygger upp platser för trädgårdsmöbler när man har en trädgård. Plattor eller stenskivor i nivå med gräset är ett långt mjukare sätt om man vill ha fast mark under möblerna. Tänker jag.

Och bestämmer jag mig för någonting, så blir det ofta så! Jag är en oerhört hård arbetsledare! På söndagen fick vi klara oss utan pappa när vi rev dansbanan. Så. Himla. Skönt. Golvet i det tidigare uterummet kommer vi att spara. Här kommer vi att ha en uteplats även i framtiden. Hade först högt flygande planer på ett tegelgolv här, men har lugnat mig. Det här blir jättebra till att börja med!

Nu har vi helt nya vyer i sommarhuset! Verkstan är framme och har gjort hela tomten så mycket trevligare! Ursprungligen har verkstan haft ett till fönster på den här sidan, det kan man se inifrån. Det skulle vara fint att få tillbaka symmetrin, men det är också ett projekt som vi kommer att vänta med. Kanske blir det av, kanske inte. Nästa år ska vi måla fasaderna och då kommer det vita att försvinna. På den jordade ytan ska vi så gräs. Och förser vi den nya uteplatsen med odlingar i både pallkragar och krukor, kommer det hela att bli toppen, tror jag!

Fick också bort en ranglig spaljé som suttit invid en liten rabatt vid husets kortsida. Spaljén hade inget syfte för det vi odlar där, nämligen Dahlior. Till nästa sommar ska jag styra upp rabatten lite med tydliga kantavskiljare. Och sen ska jag plantera många Dahlior i rabatten. I min fantasi ser jag redan hur tjusigt det kommer att bli!

Har jag inte kommit längre?

Inser att jag gjort det igen; köpt grejer bara för att jag trott att jag mååååste ha dem. Ni minns kanske hur fel allt blev när jag köpte Muminmuggar för några år sedan? Och det jag ska berätta om nu har gått till på precis samma vis.

Vissa grejer sprids genom sociala medier, som ett slags måsten. Och jag går tydligen på dem ibland. Som första exempel har jag den här kalendern, Daily Journal från Frankie Magazine. Under ett år hade jag insupit den genom Instagrambilder. Vad härlig den verkade vara! Så fin inuti och så många fina tillbehör! Trots att jag sedan början av 2000-talet varit väldigt nöjd med mina kalendrar, som jag för det mesta köpt på Ordning och Reda, kände jag i slutet av förra året att jag bara MÅSTE ha en sån här Daily Journal!

Den var slut när jag skulle beställa. Inte konstigt, alla verkade ju ha en. Ställde mig på kö och till sist kom det in nya. Beställde. Den var asdyr.

Sen kom den hem, och ja, den är jättefin, men fyller inte alls de krav jag har på en kalender. Till en början tänkte jag att jag kunde fixa till sånt jag saknade. Alltså började jag för hand skriva in veckonumren på varje uppslag, för den informationen finns inte. Sen var det något mer som kändes fel. Tröttnade och gick iväg och köpte en ny kalender, likt de jag haft under alla år. Jag rev ur alla fina tillbehör i Daily Journal och lade dem i plastfickan som finns längst bak i min nya kalender. Daily Journal åkte in i bokhyllan, men jag borde såklart bara ha gett bort den till någon som suktade efter den…

Alltså. DÅLIGT, dyrt och oigenomtänkt köp.

Borde ha lärt mig. Men nej då. Senast för några veckor sedan började jag upparbeta värsta habegäret efter en kanna i IKEAS serie Sinnerlig. På bild såg den mysig, bastant, naturnära och… liksom väldigt keramisk, ut. Åkte till IKEA. Den var SLUT! Fick reda på datumet då en ny leverans skulle komma in. Bevakade. Den kom in. Jag åkte och köpte. Inte bara en, utan tre. Alla färger skulle jag ha! Borde ha anat oråd redan där och då. Pipen såg misstänkt opraktisk ut. Väl hemma provade jag kannan. Vattnet hamnade inte bara i glaset, utan även på bordet. Tror faktiskt inte att jag själv någonsin har lyckats göra en kanna som häller så pass dåligt som den här… Kanske ska man ha en speciell teknik när man häller, men den har jag inte kommit underfund med än. Och jag vill inte prova att hälla fler gånger nu.

På sätt och vis vill jag bara hyva iväg kannorna. De stör mig lite. Nu ser jag bara pipen på dem, och hur den liksom skriker: – Jag kan inte hälla! Samtidigt tycker jag ju att de är lite fina. Men vad ska jag med kannor till, som inte häller bra? Använda dem till något annat vill jag inte, en kanna ska användas som en kanna, tycker jag.

De estetiska idealen som råder nu håller på att ta över, verkar det som. Estetik framför funktion. Personligen så tycker jag det är jätteviktigt att form och funktion går hand i hand. Nästa gång jag får ett sånt här habegär över en pryl eller ett klädesplagg, ska jag banne mig tänka till både en och två gånger innan jag går iväg och köper det!

Summering av land och planteringar

Jag har skrivit en del kring vårt sommarhus i de senaste inläggen. Jag gör det lika mycket för att berätta för er, som ett tidsdokument till oss själva. Det är så lätt att glömma allt vi gör där, små saker som större projekt, så inläggen kommer att fungera som vår dagbok.

Med om- och nygrävda rabatter och land har vi satsat lite mer på planteringar i sommar, jämfört med förra sommaren, då vi bara hade grävt om ett land, nämligen det runda framför huset. Nu till sommaren grävde vi om hela den långa rabatten utmed husets ena långsida.

Det är förstås väldigt roligt att se att gamla perenner, som fanns i rabatten innan vi grävde om, nu verkligen har återfått livsglädjen. Här ovan är arv från tidigare ägare: Ulleternell och Höstaster. Förra sommaren fanns bara någon stängel av vardera sort, i år har det kommit upp massor!

Som jag nog har skrivit tidigare, vetter denna rabatt mot väster och där ligger solen på mest hela dagarna. Men med vatten i brunnen har det varit en baggis att vattna nu i sommar, jämfört med förra sommarens meck med hämtvatten från grannen och mackar.

Det största hotet är nog vinden som i princip alltid ligger på från fälten nedanför gården. Den har lagt ner, eller till och med knäckt, vissa av plantorna. Vissa av plantorna skulle kanske må bättre av att stå mitt i rabatten, istället för som nu, i ena kanten. På så vis kunde de få stöd från omkringliggande plantor. En annan grej är att jag gärna skulle vilja få upp höjden på planteringarna lite, men det får bli en senare fråga. Rabatten blev fylld i sommar, och det var ju faktiskt mitt mål! Nästa sommar kommer än fler plantor att blomma, då några av perennerna som jag själv har planterat i sommar, blommar först andra säsongen.

Vi har anlagt ett litet kryddland. Här finns de vanliga kryddorna som Timjan, Rosmarin, Gräslök, Lavendel och Mynta, men även Anisisop, som är den höga växten i bakgrunden. Den luktar underbart och blommorna är fina i buketter.

Utefter gaveln på grishuset/vedbon/dasset, har vi grävt ett smalt land där vi har Solrosor och Stockrosor. Dessvärre är det bara den ena av de två stockrosorna som jag fick från min kollega Eva, som blommar. Men den är å andra sidan väldigt fin, så den räcker! Allt är väldigt sent i trädgården, ser jag när jag jämför med bilder från andras trädgårdar. Så här såg den där rabatten ut förra helgen, det vill säga första helgen i september. Hoppas att Stockrosen hinner slå ut mer, innan det blir för kallt för den.

Det enda större ätbara vi odlat så här långt, är Jordärtskockor. Ja, förutom de äppelträd som vi satte förra sommaren då. Av plantornas storlek att döma, så kan vi ju åtminstone hoppas att det blir många kockor! Det kommer vi dock inte att få reda på än på ett tag, eftersom de ska skördas sent på hösten. Om det kommer många skockor så kommer vi antagligen att gräva större land för just dessa odlingar, nästa vår.

Jo, en Libbsticka har vi också satt. Efter att vi tog ner de flesta av de gamla, näst intill döda, äppelträden förra sommaren, kände jag att jag ville försöka skapa en ny slags rumslighet i den övre delen av trädgården. Jag tycker att Libbsticka är en vacker växt och Johan använder den en del i sin matlagning. Att den växter snabbt är ytterligare en fördel!

Hortensian är det senaste tillskottet i trädgården. Hoppas kunna stamma upp den lite i framtiden. Ända sedan jag pluggade på Gotland för 15 år sedan, har jag drömt om att ha just en Hortensia i min framtida trädgård, om jag nu någonsin skulle få en. Nu har jag en trädgård, och voilá – en Hortensia!

Och så har vi Dahliorna som har tagit sig himla bra i landen. Så himla tacksam växt! Tål torka och blommar rikligt. Hoppas på att kunna övervintra mina knölar i vår jordkällare, men det är lite av en chansning faktiskt, framförallt eftersom jag inte vet hur fuktig den kan bli på vintern. Och fuktighet gillar ju inte Dahliaknölar. Vi får se. Går det inte får jag bara köpa nya knölar till nästa vår, vilket jag kommer att göra oavsett, eftersom jag önskar komplettera upp med fler sorter och färger.

Nu är sommaren slut och det känns bättre än jag kunnat tro. Blotta tanken på att planteringssäsongen börjar i början av året, gör att nästa vår och sommar redan känns på ett greppbart avstånd!

Hej då gamla fuktfläckar och snusk

Under sommaren har vi fixat till de två rum inne som tidigare hade fuktfläckar på grund av läckande tak. I varierande omfattning, ska jag kanske tillägga. I farstun hade vatten runnit in bakvägen, mellan farstutaket och fasad/tak på stora huskroppen. Inträngande vatten hade också orsakat fuktfläckar på farstuns yttervägg. Det verkar dock bara vara frågan om relativt lite vatten, då fuktfläckarna inte var större än de var. Förra året säkrades farstutaket upp med en delvis annan underkonstruktion än det hade innan, och allt läckage stoppades.

Jag fortsatte med samma kulör på snickerierna som vi målat panelen i övre hallen med. Alla gamla fuktfläckar schellackerade jag nogsamt över, detta för att fläckarna inte ska slå igen den nya tapeten. På bilden ovan har jag målat klart panel, lister och tak och fläckarna är lackade med schellack. Och sen började jag och Johan att tapetsera på riktigt för första gången i våra liv. Trots en förhållandevis dyr tapet, gaskade vi upp oss så pass att vi vågade…

Och det gick ju väldigt bra! Vi skar och klippte till allt direkt på golven i kammaren och köket. Självklart skulle det hela säkert ha gått smidigare med riktigt tapetserarbord osv. Men det här funkar också! Älskar när grejer funkar utan att man för den skull ska behöva köpa på sig en massa verktyg! Att bilderna ser så korniga ut har att göra med att vi körde tapetracen om nätterna, när Majlis somnat. Vi kom igång först vid 21.30 och körde sen fram till klockan 02. Det går att göra så med, när ingen annan tid finns. Åtminstone om det bara rör sig om två ganska små utrymmen! (Bilderna ovan är från tapetseringen av skrubben på övervåningen, ser jag. Men det såg lika ut när vi tapetserade nere. Samma dockor som tyngder, samma tillhåll…)

Jag kände mig väldigt taggad efter farstun och efter några dagar tog vi tag i skrubben på övervåningen. Det var ju den som säkert skrämde bort några av husspekulanterna, då huset låg ute till försäljning. Det var här som taket hade läckt och läckaget hade runnit ner i väggen och det var INTE fräscht här. Efter en miss efter takomläggningen hade vi ytterligare ett läckage här och min ork höll helt på att rinna ur mig. Men sen fixades äntligen det och taket blev tätt!

Här tapetserade vi med en 1940-talstapet som jag köpte på en Gotlandsloppis typ 2001. Jag trodde att den hade försvunnit i flyttar, men den fanns kvar i källaren hos mina föräldrar! En liten väggsnutt tapetserade vi med en tapet som jag köpte genom Tapetorama, då jag skulle fota till min första hemsida. Jag har tapeten upptapetserad på en stor skiva som jag då använde som bakgrund när jag fotade min keramik. Jag tycker att tapeterna passar bra ihop. Efter mycket slit med att få bort rester efter den plastmatta som tidigare låg på golvet, målade vi trägolvet.

Nu har Majlis fått utrymmet som sovalkov. En säng gick p r e c i s in och bredvid den ryms en gammal pallstege som funkar som sängbord. På golvet ligger en extremt smal trasmatta som mamma köpt på loppis till mig.

Så nu är rummen som behövde fixas inne, fixade. I kammaren sitter en väldigt lågmäld tapet från början av 1980-talet. Den tar ingen plats alls och behöver inte bytas ut på grund av fuktfläckar eller andra skador. Men om vi, av något outgrundlig anledning, plötsligt får pengar över, vill jag gärna tapetsera om det här rummet också. Till skillnad från både hallen och skrubben, är väggarna här raka och hela, utan konstiga vinklar och vrår och konstiga äldre eldragningar. Tapeten jag drömmer om är denna.

Rent hus

Mitt livs längsta semester är slut. Vi har varit i sommarhuset hela tiden, för min och Majlis del blev det nästan 6 veckor. Sköna veckor då vi fått en hel del gjort. Tack vare sommarens svala väder har vi kunnat göra färdigt farstun och Majlis sovalkov. Vi har rensat i uthus och även fixat en del med trädgården.

Och så tvättat fasader.

Bilden ovan visar huset efter att jag tvättat färdigt alla fasader.

Någon vecka innan semestern köpte vi en enkel pump på Jula och sänkte ner den mot vattenspegeln längst ner i vår djuuupa brunn. Pumpen funkade utmärkt och vi kunde pumpa upp vatten! OCH. Det rann dessutom till nytt vatten där nere! Så uppgiften om att brunnen är sinad verkar alltså inte stämma!

När vi nu fått upp vatten på nära håll, kunde jag börja rengöra fasaderna från algpåväxt. De två fasaderna som inte är synliga från vägen, var de som var finast och nästan helt rena. Övriga fasader hade varierande grad av påväxt. Redan innan semestern började jag med gaveln mot vägen. Jag köpte ett miljövänligt medel och skrubbade med svinto och riviga svampar. En hel del muskelkraft behövdes, men det gick! Dock är just den här sidan målad vid något tillfälle. Inget som syns på håll, men på nära håll ser man att färgen liksom spruckit/flagat.

 

Min verkliga utmaning var den värsta gaveln. Den övre bilden visar huset förra sommaren, med nytt fint tak men väldigt algfläckigt. Gaveln och även fasaderna på verandadelen var täckta av Saffransalg, ett namn jag fick lära mig i sommar. Börjar man tvätta i den här algen får man en riktig gegga som är just saffransgul, och som sedan är ett rent helvete att få bort. Efter att ha halvt slitit ihjäl mig med algerna på farstudelen, lade jag upp en ny strategi för den värsta gaveln. Ett nytt medel inhandlades, den här gången en mögeltvätt som kan verka för sig själv under tid, men också användas innan man tvättar med en målningstvätt. Dessa medel är dessvärre inte miljövänliga…

Efter att det första medlet fått verka tre dygn, skrapade jag bort algerna med en spackelspade. På bilden syns hur påväxten ser lite blek ut, men det är alltså för att jag skrapat bort det som gick att skrapa bort. Sen sprutade jag på mer medel som fick sitta ytterliga några dagar. Redan där hade algerna försvunnit till viss del. Därefter gick jag över med den sista tvätten och när nu algerna var borta (rent tredimensionellt i alla fall!) var det mycket lättare att få ren fasaden! Dock krävdes mycket muskelkraft även här, men nu är alla sidor äntligen rena och huset ser riktigt stiligt ut!

Ska slutligen tillägga att jag använt en godkänd gasmask då jag arbetat med rengöringen. Eternitplattor innehåller asbest, som visserligen till största del frigörs om man bryter i materialet, eller får det att damma, men jag ville vara på den säkra sidan när jag rengjorde den.

Är fasligt stolt över min insats!

Odlingarna tar sig!

Vi spenderade midsommarhelgen i sommarhuset och den gav verkligen mersmak inför sommaren! För ett par veckor sedan hade jag en helt egen helg i huset och då satte jag ut mina Dahlior som jag drivit upp hemma. Jag planterade en hel del annat då också och allt sammans packade jag noga in i sån där fiberduk. Nu i helgen kunde jag ta bort den och allt verkar ju faktiskt ha klarat sig!

Här ovan ser ni delar av rabatten utmed fasaden samt det runda landet som tidigare var fylld av Bergenia, växten från helvetet. Mitt mål är att det ska bli helt grönt i de här landen, att knappt någon jord ska synas.

Hela gården - och framförallt rabatten utmed fasaden - ligger ganska utsatt för både regn och sol. Solen gassar och landen torkar ut. Och när vi väl är där är det inte det lättaste att vattna heller, på grund av obefintligt med vatten på vår fastighet… Som tur är så får vi hämta vatten från vår granne så det går rätt bra ändå, om än lite meckigt!

Så ni kanske kan förstå hur extra glad jag blir när jag ser att plantorna faktiskt växer! Hur de nygrävda rabatterna sakta fylls med både gamla och nya växter. Den gamla jorden har jag tippat i en hög i en avsides del av trädgården och där kan jag fynda ganska mycket kul nu! Särskilt spänd är jag på en rosenbuske som verkligen tagit sig där! Och rätt spänd är jag på flera av Dahliorna som har knoppar nu!

Invid staketet mot grannen har jag hittat mängder av Akleja i olika färger. De plantorna har fått flytta in i våra rabatter nu. Jordärtskockorna som jag fick av en kollega i senvintras, växer och frodas. Det ska bli väldigt härligt att kunna skörda dem i höst! Om de nu klarar av en solig sommar…

Från ytterligare en annan kollega har jag fått massor av olika plantor, bland annat Blåklint, Rosenskära, Akleja, Mynta, Lammöra och så den här fina Sibiriska Vallmon som hade det goda omdömet att slå ut i söndags när vi var där!

Och nu har vi köpt en pump, så i helgen ska vi pumpa ur brunnen och se om, och hur, den rinner till. Om så vattenspegeln bara stiger en meter, betyder det att vi har ganska gott om vatten! För det kanske inte är så att brunnen är helt sinad, den kanske bara inte har använts tillräckligt mycket av de tidigare ägarna på slutet och därför inte runnit till. Håll tummarna!

Ett axplock av vårens keramik

Som jag redan har visat i ett tidigare inlägg, så har jag ju så smått börjat att jobba med en vitbrännande lera. Den ersätter inte på något vis min vanliga rödbrännande, men just nu känns det nytt och kul att jobba med den vita. Den arbetsprocess jag har med den röda är tre dagar, med den här vita förkortas det hela med en dag, då jag slipper moment med att engobera både in- och utsida. Eller, ja, det skulle jag ju kunna göra med den här vita också, men oftast låter jag den vita lerskärven fungera som bakgrundskulör. Och ni skulle bara ana hur pass stor skillnad det är i känslan att rista i en engoberad vit lera mot för en engoberad rödbrännande! Muggen bredvid min skål här ovan, den har Åsa Olofsson gjort. Nu hittar henne på Instagram som @asaannakarin. Kolla in vettja!

Den här muggen har jag gjort till min pappa som har fått problem med sina fingrar på äldre dar. Det här handtaget är lätt att hålla i och muggen används flitigt av honom.

I den vita leran gjorde jag också den här muggen till mig själv. Mönstret är inspirerat av ett par byxor jag har. Engoben blev lite tunn och jag har gjort fler muggar med detta mönster efter den här första provmuggen. Där är inte den svarta kulören ojämn, men det blev faktiskt inte alls så bra som jag tänkt att det skulle bli, ser mest platt och tråkigt ut. Så nu gillar jag den här första muggen bäst. Den har en fin levande yta och är väldigt god att dricka kaffe ur!

Den här lilla pluttmuggen kom ur den senaste ugnen. Det är årets semesterkopp till mig själv. Är väldigt nöjd med hur mönstret och engoben funkar ihop. Muggen känns mjuk och är väldigt skön att hålla i. Känner på mig att den har goda chanser till att bli sommarens favorit!

Under våren har jag gått och blivit huskeramiker till Kvarterskrogen Matildas här i Gävle. Det började med kaffe- och espressokoppar och har sedan gått vidare till små kannor, förrättsassietter och fat/skålar till ostron. Det är både kul och utmanande att göra grejer efter andras önskemål. Och med önskemål menar jag här framförallt mått. Jag har fått göra om espressomuggarna två gånger eftersom den första omgången muggar blev för stora. Vid det andra försöket drejade jag jättejättesmå muggar, och då blev de perfekta!

Assietterna har det verkligen gått troll i. De har spruckit vid engoberingen, spruckit i ugnen, och som om inte det var nog klantade jag till mig i dag och tippade ner en hel trave färdiga assietter i golvet… Vissa former är det så där med, de för med sig otur och man ska helst inte befatta sig med dem. Eller så ska man bara övervinna dem. Nu ska det vara slut på olyckor med dessa fat hoppas jag. Imorgon levererar jag allt till restaurangen. Och snart måste jag såklart gå dit och äta finmat på min keramik!