... eller kanske att det blir det längsta inlägget ever...
Ok! 2011 är snart till ända. Världens längsta och samtidigt kortaste år. Året då jag verkligen varit mycket för mig själv men ändå aldrig ensam. Vi tar och tittar tillbaka på året lite grann!
Alldeles där i början, Majlis var ju så pytteliten! Och det var så väldigt mycket vinter, hon fick ligga bland fårskinn och ullplädar när vi var ute och gick. Min kropp kajkade helt samman där under början av året, först den där förbaskade handleden som jag till slut opererade, sen följde en visdomstand som efter många om och men till sist drogs ut. Och sen... nageltrånget från helvetet, som till sist också opererades. Det tog ett tag innan jag kände mig hel igen.
Vi flyttade! Roligt men samtidigt väldigt jobbigt! Jag rekommenderar ingen att flytta med ett litet barn, ännu mindre att efter det även renovera... Hu!
Vilken röra vi bodde i ett tag! Ser mig omkring här hemma och känner mig så ofantligt glad att nästan allt är i ordning nu och att vi har fått så fint här hemma!
Min handled läkte till sist och jag kunde äntligen börja dreja igen! Med Majlis blir upplägget ett annat än tidigare och jag har bara jobbat kortare stunder i min verkstad. Bara några timmar åt gången, till skillnad mot hela dagar tidigare. Men jag har fått en hel del gjort ändå! I somras sålde jag som vanligt hos
Ingårdas Åsa i Södermanland. Min keramik hittar ni också i
Länsmuseet Gävleborgs butik och på Konstra i Gamla Gefle.
Under året har jag promenerat. Och promenerat... Låt oss säga så här, jag
trodde inte att Majlis kunde sova utan att jag drog henne i en vagn... När jag tänker på det nu, lite så här i efterhand, låter det ju helt sjukt, klart hon måste ha kunnat sova även inne! Om jag bara gett henne... och mig, en chans... Men så tänkte jag inte då och promenerade alltså i genomsnitt ca 3-4 timmar om dagen... Frisk luft fick vi ju. Och ett tag var jag riktigt smal...
Och som vi har fikat, jag och Majlis, men mest jag förstås. På Sparven. Där har vi suttit, ibland låg hon utanför och sov. Jag åt en macka med hoummos och halloumi, till det drack jag en latte och så rundade jag av det hela med en kokostosca. Varje gång. Synd att ändra ett vinnande koncept liksom... Men nu har Sparven stängt. Kaféet är sålt och snart ska nya ägare öppna ett nytt kafé där. Kanske blir det bra. Jag är i alla fall glad att jag hann hänga på Sparven under min föräldrarledighet!
Sen så blev det oktober och jag började jobba igen. Det tog inte alls bara några dagar "så kommer det att kännas som att du aldrig varit borta", som alla sa när jag oroade mig inför starten. Det tog typ
10 långa veckor innan jag kände mig riktigt hemma där på kontoret igen. Mycket av den där nojjan var ju för den
där jäddra kursen som jag oroade mig för så himla mycket. Men jag
klarade ju provet och är nu Certifierad som Sakkunnig enligt kulturvärden! Och så fick jag chansen att jobba med
Anna och det har varit väldigt kul! Tillsammans gjorde vi några riktigt lyckade turnéer i Hälsingland. I jobbet bloggar jag en hel del
HÄR!
Och nu, julen är avklarad. Majlis härjar loss med nya polare och hon lär sig nya grejer varje dag. Det är verkligen fint att få följa den här lilla människan och hennes utveckling! I mitten på januari börjar hon på dagis, vi har fått en plats på dagiset i vårt grannkvarter. Det känns ju himla smidigt!
2012... Jag kommer att göra några ryck med keramiken och så hoppas jag att jag börjar brodera snart. Lite mer borde jag sy också. Och när det blir vår ska jag börja springa... Hoppas ni vill hänga med in i det nya!
Gott nytt år till er alla fina läsare! Jag är verkligen glad att ni finns och läser!
Fotografiet på Majlis, mig och en hund är taget av Micke Dunker.
