Mjuk och fin historia

Min fantasi går lätt igång på gamla kläder. Det händer nästan med automatik. Jag börjar fantisera ihop vem som ägt plagget och när och var den personen har använt plagget. Särskilt intressant är förkläden, har jag just kommit på. Ett plagg som liksom varit med var dag. Säkert ett riktigt älsklingsplagg för den som använt det!

Som det här. Jag har köpt det på Erikshjälpen och jag tycker att det är så väldigt fint. Alldeles mjukt slitet, ja, faktiskt nästan sönder på sina ställen. Flitigt använt, det syns. Precis vid fickorna har tyget rämnat en gång i tiden och då har ägarinnan helt sonika klippt av lite av knytbanden och lagat i med dessa från baksidan.

Modellen är så arbetad, förklädet är som ett fint plagg! I mina sinnliga drömmar fantiserar jag om att bära förklädet ute, ihop med en fin klänning. Just förkläden, både hela och midjeförkläden, brukar finnas i massor på de loppisar jag besöker. Sällan kostar de mer än 25 kronor. Jag tycker att det är så fint att de hamnar där och inte bara slängs.

Om hemmet. Om prylar.

Det här med prylar. Vissa menar att det är meningslöst att ha en massa prylar, särskilt att personifiera sina saker. Det är ju olika det där. Mina prylar är jätteviktiga för mig. Jag tycker att de är en del av min person, på något vis. Jag tycker om historien bakom grejerna, de ger liksom mitt hem en vidare mening. Och alla de här grejerna berättar också, på något vis, om mig. Om Johan. Hem som är väldigt rena på saker säger mig inte så mycket, jag förstår inte riktigt vem som bor där och hur den personen egentligen är.

Jag har alltid haft med mig rätt mycket grejer när jag bott tillfälligt på ställen. Som när jag bodde i en husvagn i Frankrike, eller då jag pluggade på Gotland, eller då jag bodde i Jönköping och veckopendlade... När allt annat känts vilset i livet, då har mina grejer känts än mer viktiga. De har fungerat som en liten tröst och de har fått mig att känna mig trygg.

Men visst, just precis när jag stått i begrepp att flytta, då brukar jag faktiskt fundera över alla de här grejerna, varför jag har sparat allt, vad jag ska ha allt till. Men sen, väl på plats, när jag får packa upp dem, ja, då är jag så himla lycklig över att allt är mitt.

Hur tänker ni kring prylar? Ja, typ allt som finns i ett hem; böcker, prydnadsgrejer, möbler, textilier, porslin och allt annat krafs som man har?

Så, bort nu vinter!

Alltså. Jag längtar till riktiga våren och framförallt till sommaren nu! Nog för att jag har det rätt bra i mitt jobb nu också. Jag är ute och far rätt mycket och får se en hel del fint och intressant. Men, på sommaren, då kan jag få bita i riktiga godbitar! I sommar kommer jag att fortsätta att arbeta med hembygdsgårdarna i Hälsingland och det jobbet brukar ju kunna fungera som rena rama vitamininjektionen. Drar igång så snart det blir lite grönt och tillräckligt varmt ute. Då ska jag banne mig mata er med finheter!

Senaste nytt - sytt!

I helgen har blivit lite sytt. En till omlottblus till Majlis, den här gången i ett tyg jag fått av svärmor. Småblommigt i blått, grönt och rosa. Den verkar skön, trots att hon redan fått ett vredesutbrott för att man liksom kunde föra in handen i en öppning där vid bröstet... Inte helt lätt att förstå de där sekundsnabba små vredesutbrotten...

På Åhléns hittade jag fina tyger som jag sytt två väskor av. Tänkte det kan vara bra att ha egna väskor att lägga ner sina saker i. Mycket handlar just nu om att plocka i, plocka ur, plocka i, plocka ur...

Lite om min helg

Redan i oktober fick jag en inbjudan till helgens begivenhet. Inbjudan kom via Facebook, från en bekant, som jag nog bara träffat två gånger hos gemensamma vänner. Det var en inbjudan till en slags tjejhelg. Då var det ännu inte klart var vi skulle ses, bara att det var inom Gästrikland och att vi skulle sova över en natt. 500 kronor kostade det.

Jag anmälde mig. Trots att jag inte kände någon av de andra inbjudna.

Igår åkte jag iväg, hämtade upp två tjejer på vägen. Ut på landet åkte vi. Långt. In på en slingrande väg. Fram till ett gammalt hus. Och där var alla andra. 11 stycken. I en tillbyggnad till huset fanns både bastu, pool och jacuzzi. I det huset har jag nu alltså hängt i nästan ett dygn. Jättemysigt! Och skönt! Känner mig stolt över mig själv som vågade åka iväg på det hela, trots att jag inte kände någon. Nu har jag så smått lärt känna 11 nya människor. Fint.

Sen åkte jag till min verkstad och tömde en ugn som jag brände nu i veckan. Ut kom en massa små vita muggar, några fat och några större tekoppar. Inom kort ska jag igång att dreja inför sommaren. Innan dess vill jag göra stora blomkrukor till våra fönster. Längtar efter prunkande pelargoner nu!

Det var roligt att träffa Majlis igen. Såklart! I natt sov hon själv för första gången hemma hos mamma och pappa/mormorn och morfarn. Inte helt oväntat hade det gått jättebra! Hon gillar verkligen att vara där, med bästisen mormor och allt annat spännande som finns att undersöka i huset. Dessutom finns en lång källartrappa som hon kan krypa upp och ner i. Naturligtvis med mormor nära till hands!

Senare på dagen köpte vi ett par mjuka snickarbyxor till henne. Med dem på blev hon så här fin. Och stor.

Lite om 1900-talets bebyggelse

De här husen fångade jag under en biltur i Gävle. Gemensamt för dem är att de under årens lopp har vårdats utifrån dess karaktär, ägarna har underhållit husen på ett varsamt vis. De här husen får mitt hjärta att börja dunka lite snabbare. Av lycka.

Det är konstigt tycker jag, för trots vårt ökade miljömedvetande så behandlar många fortfarande sina hus som värsta slit- och slängprylen. Nytt ska det vara, fast inte sällan "precis likadant som innan". Det slängs så många byggnadsdelar och detaljer som är fullt fungerande, som skulle fungera fint i många, många år till. Endast en rengöring och ommålning kanske skulle behövas.

Allt oftare tänker jag att vi som är verksamma inom kulturmiljösektorn har en stor uppgift framför oss, nämligen att uppmärksamma omgivningen på de hus som är uppförda under 1900-talet. Peka på dess värden och även upplysa om att dessa hus redan idag tillhör vår historia och än mer kommer att göra det om 20 år. Jag tror nämligen att den breda massan tänker att byggnadsvård bara är något som angår byggnader som är uppförda innan 1900-talets början, eller möjligen kanske något därefter. Många är ense om att gamla hus är värda att vårda och bevara, men när det kommer till t ex 1940-1960-talets bebyggelse så är det fritt fram, för husen är ju ändå inte så gamla.

Då kan det gå så här. Och det har jag ju skrivit om tidigare. Huset ser inte ens ut som på nedersta bilden längre. Nu har det, inte helt oväntat, byggts ut, farstukvisten kommer sannolikt aldrig att byggas upp på gaveln, för där är fönster. Nu sitter en nyproducerad röd dubbeldörr på långsidan. Ska försöka ta någon bild på det hela framåt våren... 

Eller så kan det bli så här. Och det har Anna skrivit om tidigare. Bilderna har jag lånat från henne också. Det är så sorgligt att se. Jag förstår för mitt liv inte varför man köper ett gammalt, kulturhistoriskt värdefullt hus när man ändå vill bo i ett hus som ska se ut som ett nyproducerat kataloghus!

Med dessa tankar inom mig, skrev jag det här inlägget på vår jobblogg. Några dagar senare var jag, som tur var, iväg på ett väldigt roligt rådgivningsbesök och då skrev jag det här.

Den nya blusen

Den första blusen från Elsebeth Gynthers och Bjarne Solbergs Børnetøj du selv kan sy 0-4 år är färdig! När jag väl hade hittat mönstret på mönsterarket med ungefär 10 000 linjer på, så gick det hela faktiskt väldigt lätt! Med kantband och allt! Det är ju faktiskt väldigt lätt att sy på kantband! Tänk så länge jag levt och trott det motsatta...

Det kommer definitivt att bli fler såna här blusar, nu när jag väl fått kläm på dem! Så ska ni få några bilder med blusen på Majlis. Inte det lättaste att få till foton av någon som är i ständig rörelse. Jag beundrar verkligen barnfotografer.

Imorgon går vi in på andra riktiga veckan på förskolan. Förra veckan var kämpig. Nytt liv, nya kindtänder, snuva och allmänt elände. Tänderna är nästan framme nu. Ikväll fick hon stupa i säng rekordtidigt. Hoppas den lilla kämpen har piggnat på sig tills imorgon.