Den här veckan jobbar jag på Gävle Konstcentrum. Det är bildläger för sommarlovslediga barn. Vi har arbetat efter temat Fritid, Fri Tid. Detta utifrån den pågående utställningen Mental Fritid med Lisa Jonasson. Välkomna på vernissage imorgon klockan 14! Vi håller till bakom Silvanum. I händelse av regn flyttar vi in i ateljén.
Den har hängt där länge nu, Tapetklänningen. Jag har fingrat på den många lördagar, men i lördags fick det vara nog. Jag var tvungen att rädda den! Det är en stor dam som har haft tapetklänningen, den går ända ner till fötterna på mig. Men i tjusigt blankt tyg och med en fin halsringning. Ärmarnas vidd hålls samman vid handleden genom breda manchetter som knäpps med små blanka knappar.
Tyget påminner mig om en tapet från 1920-30-talet. Då var tapeterna ofta murriga, ofta med brun bakgrund och däröver blommor och smala parallella streck. Jag tänker att hon som haft den här klänningen har suttit i en fåtölj i en sådan miljö. Och kanske har hon sipprat på lite likör...
Klänning 65 kronor. Tack fina dam!
Den övre bilden kommer från "Tapetboken, papperstapeten i Sverige", av Ingela Broström och Elisabet Stavenow-Hidemark. Den undre bilden kommer från "Tapeter, Tapeter, av Elisabet Stavenow-Hidemark och Maria Maxén. Den är en utställningskatalog från Nordiska Museets tapetsutställning 2005, tror jag att det var.
Klänning + tröja 85 kronor. Tack så mycket till ett gammalt lasarett!
Först: den här fantastiska klänningen i finaste 1940-talsmodell! Som sydd för mig! Fast egentligen inget man går på kafé i fick jag erfara efter en fika. Skärpet sitter väldigt tight! Klänningen har ett väldigt fint fall och blir fin när man snurrar runt i den! Som gjord för att dansa lindyhop i, tänker jag...
Sen: så stod Skorna där på en hylla. Fin nätt sleifmodell med en lagom häg klack. Lite för stora för mig, men inte mer än att jag faktiskt kan gå runt i dem.De blir kvar hos mig!
Sist (för del 1): diskstället. I allra finaste olivgröna kulören, ett smäckert, helt gammalt diskställ. Hej då klumpiga trädiskställ!
Allt detta blev 140 kronor tillsammans. Man tackar!
I veckan åkte jag och två kollegor till ett möte i Träslövsläge, strax söder om Varberg. Det är väldigt långt mellan Falun och Träslövsläge och naturligtvis var vi tvugna att emellanåt stanna för fika och lunch. Det första stoppet blev faktiskt redan innan vi passerat länsgränsen. Efter att vi levererat trycksaker till turistbyrån i Ludvika, var vi sugna på förmiddagsfika och fick tipset om Prio Café & Konfekt i kvarteret intill. Det visade sig vara ett mycket bra tips! Prio är ett riktigt fint kafé med tydlig karaktär av 1940-50-tal. Jag har under den senaste tiden allt mer insett att jag är lite av en kafésnobb; kaffet ska vara gott och fikabrödet bör vara hembakat. Om kafét dessutom har en stil som jag gillar, är det naturligtvis ett stort plus i kanten. På Prio uppfylldes alla mina önskningarna och dessutom (och det kan ju tyckas självklart) är personalen mycket trevlig.
Prio är inte så stort, vilket fick till följd att mitt sällskap faktiskt slog oss i slang med inte mindre än två av de andra gästerna, vilket gav ytterligare trevlighetsfaktor! Ute regnade det och jag hade gärna hängt kvar på Prio hela dagen, men vi var tvugna att skynda vidare mot södern. Tyvärr gjorde regnet så att jag helt missade att fota av den finaste korvkiosk jag någonsin sett. Den ligger bredvid Prio och är helt i original från 1950-60-talet! Nu har ni en av sommarens utflykter fixade; åk till Ludvika och fika och käka korv!
Otaliga är de barbiedockor jag har friserat med flätor av alla de slag. Kompisar med långt hår var ju också guld värda! Och under en period i högstadiet var jag en privat flätare av komplicerade frisyrer till en av mina kompisars mamma. Hon ringde mig innan hon skulle ut på dans, jag satte mig på cykeln och cyklade snabbt som attan hem till henne för att fixa till någon ny kreation i hennes långa, bruna, tjocka hår. Hon var nöjd och jag var nöjd.
Tyvärr hinner jag inte göra några speciellt fina frisyrer om morgonarna nu, nu när jag ska hinna med ett tåg. Desto roligare om helgerna när jag har tid! Inspirerad av Med Nål och Tråd gjorde jag den här idag. Visst blev det fint? Hårspännena kommer från Indiska.
Och när man, som jag, är en person som måste skapa saker hela tiden för att må bra, då är det viktigt att den tiden finns. Just nu finns den inte för min keramik eftersom jag behöver tre dagar i rad om jag börjar med något. Då är det bättre med sömnad. Skapelsen kan vila i flera dagar om tiden inte finns för ett avslut. Den där halvfärdiga blusen som jag berättade om, är nu klar. Ljusrosa som den första klänningen. Klänning E igen. Börjar bli en fena på att sy såna klänningar nu! Den här blå är inspirerad av min gamla Laura Ashelyklänning, inköpt i Nice 1998. Fortfarande en av mina finaste klänningar, men nu allt för liten. Den nya klänningen blev avslappnad och fin, jag är mycket nöjd! Tror jag kommer att använda den mycket i sommar.
Det finns just nu inte mycket tid över till min keramik eller till nya syprojekt. En blus ligger halfärdig här på en köksstol och på köksbordet ligger en lista över vilka grejer jag ska göra till Växbo, där jag ska sälja keramik under de två sista veckorna i juli. Jag bara jobbar och jobbar!Sån tur att jag har ett arbete där jag får uppleva nya spännande miljöer nästan varje dag. Jag besöker platser som jag kanske aldrig skulle kommit till om jag inte haft det här jobbet. Platser som är fyllda av vackra föremål som bara är så bra för inspirationen!
Här är ett axplock bilder på vad jag sett de senaste veckorna...
