Ja, inte så himla bra, om ni frågar mig. Den här hösten har varit ovanligt tung. Höstarna brukar kännas tunga för mig, men den här går nog till världshistorien som den tyngsta i mitt liv. Har liksom helt tappat lusten. För väldigt mycket.
Det visade sig att hantverkarna som lade om vårt tak på sommarhuset i somras, gjort något fel och att taket läcker in på samma ställe som det gjorde innan. Läckaget finns just i en vinkel som verkar problematisk. Vätan drar in på något mystiskt vis och rinner under takpannorna och läcker in i en skarv i boarden som vi har under. Det kändes ju väldigt jobbigt att upptäcka det, för det var inte precis det “problem” vi hade väntat oss härnäst, vad gäller huset. För jag vet att det kommer att dyka upp andra grejer, det gör ju det i ett gammalt hus. Men taket var liksom fixat, så där skulle det i alla fall inte hända något än på många, många år…
Detta hade kanske varit frid och fröjd om hantverkarna kommit och åtgärdat felet på en gång. Men de har de inte gjort. Jag har legat på, tjatat, fått halvluddiga besked om när jobbet ska göras, tjatat igen osv. Senaste budet är att det ska fixas den här veckan och att “du behöver inte oroa dig mer”. Fördomarna om att hantverkare är några som liksom har sin egen agenda, kommer och går lite som det passar osv, har verkligen besannats under arbetet med taket på sommarhuset. Detta är en av anledningarna till att jag tappat fart och energi i höst.
Det finns fler, och jag tänker inte gå in på alla här, för de går liksom i varandra och går inte riktigt att skilja ut var för sig.
Jobbet. Omorganisation och nerdragningar. Byggnadsvården verkar inte så viktig längre, tycker jag. Och jag vet ärligt talat inte ens själv om jag tycker det längre. Vissa dagar har ändå glimmat till lite extra under hösten. Som när jag fått klättra högst upp i ett kyrktorn för att titta på förgyllningen av tornspirans kors där uppe och samtidigt fått chansen att beundra en fantastisk utsikt. Eller när jag jobbade ihop med en (redig) hantverkare för att ta fram beskrivning och skadebild på två 1700-talstorp. Det är i de här mötena, med hantverkare (som håller vad de lovar!) och med församlingar/fastighetsägare, som jag trivs bäst. Men oftast blir jag sittande inne på kontoret framför datorn. Och det ger ärligt talat inte särskilt mycket energi.
Hösten har varit onödigt grå och med få soltimmar, vilket också påverkat mig negativt. De dagar som varit soliga har känts som värsta högvinsten! De dagarna har allt känts så mycket lättare och skönare i magen. Då har det funnits plats för tankar som “jomen det går” osv.
Överhuvudtaget har jag tänkt väldigt mycket den här hösten. Vänt och vridit. Reflekterat och funderat. Somnat i soffan strax innan klockan åtta, gått upp klockan tio och borstat tänderna och sen gått och lagt mig på riktigt. Ganska så värdelöst faktiskt. Ibland har jag jobbat med keramiken men mest av allt har det känts som att jag varit på jobbet.
Den här veckan är jag sjukskriven. Sen är det en vecka kvar till jullovet. Under de dagar jag varit hemma nu, har jag kunnat fokusera på bättre tider. Ljus och värme. På att det kommer att bli sommar igen och på att taket k o m m e r att lagas och på alla fina stunder som väntar i huset. Och på att jag förhoppningsvis kommer att kunna hitta mening i det jag ska syssla med framöver.
Så ni kanske förstår mig när jag säger att jag inte haft något vettigt att skriva om här under en lång tid. Är inte intresserad av att frisera sanningen till något härligt och fint, när det inte riktigt funnits här hos mig i höst. Men snart vänder det väl och jag hoppas att min sinnesstämning, med lite hjälp utifrån, också kan göra det.
Önskar er en fin december och hoppas att ni har möjligheten att ta det lugnt i jul. Skit i måsten och gör bara sånt som känns bra!
14 kommentarer:
Jag hade hantverkare på sommarstugan i somras. Min träfasad skulle bytas. Det blev jättefint och jag var supernöjd ända tills jag kom upp en fredag och huset stod i en grusgrop. Vi hade gjort upp att dom skulle slänta av närmast huset men i själva verket blev det typ 3-4 meter åt vardera hållet och hela min gräsmatta, min fina-fina gräsmatta, var bara bortskövlad. Jag var förtvivlad. Grät i telefonen när jag pratade med byggaren och undrade var vår kommunikation hade gått fel. Han valde att ta på sig en del av skulden och dom schaktade tbax en del. Fortfarande saknas gräsmattan men det gick så långt att jag var beredd att skrika åt dom att dom kunde packa sig därifrån bara jag slapp se dom. Bit för bit har jag börjat att återuppbygga min gräsmatta. Det tar tid. Sommaren blev så varm att det inte var hälsosamt att arbeta i solen. Mamma gick bort i slutet av juli, vildsvinen vände upp och ner på de delar av tomten som var fortfarande var fin, jag tappade lusten. Så jag förstår att luften ibland går ur en emellanåt. Nästa år hoppas jag att jag har en stängsel och sedan börjar ett mödosamt arbete att återställa tomten från grisarnas jordfräsliknande trynen :(
Pia! Låter lite som att vi lagt energi på samma grejer. Förstår dig precis! Hos mig har hantverkarna tagit på sig skulden från början men sen har det inte hänt då mycket. De kommer att få fixa allt, både skadan och de skador som ev kommer efteråt. Men, tanken på att ha dem där nästa semester gör mig galen. Kunde jag byta hantverkare skulle jag göra det på en gång. Men nu får de stå för sitt misstag. Att leva sin vardag i byggprojekt och med hantverkare, det är definitivt inte min grej. Hoppas slippa dem för lång tid framöver efter att detta är fixat. Har inte skrikit eller grinat i telefonen än. Men jag har varit jäkligt förbannad och håller de inte vad de lovar den här gången, så funderar jag fasen på att gå ut i tidningen med det hela.
Ja jag vill bara säga att allt vänder även när man inte tror det. Har själv ärvt en gammal gård och när jag var som gladast så dyker det upp orosmoln på himlen i form av otrevliga grannar som skäller ut en, läckage på oanade ställen och arbete, arbete, men nu börjar det ljusna igen. Så håll ut, snart hittar du glädjen igen. Kram till dig fast än vi inte känner varandra. Ps. jag hoppas du tar mitt råd på rätt sätt, vill inte vara den där som förminskar jobbiga faser i livet med ett hurtigt- kom igen! , kände bara för att skriva något positiovt till dig.Ds.
Ulrika! Tar det som ett gott råd! Hoppfullt! Och innerst inne vet ju jag det där också! Men man kan känna sig liten och maktlös ibland. Tack för ljusning!
Ahh, det är nackdelen med hus och renoveringar! Särskilt när man har lejt bort det för att det skall bli rätt! Ljuset kommer snart tillbaka. Gör som du skriver, saker som är roliga, tänd ljus och skapa goda dofter. Använd alla dina sinnen, och hoppa över måsten. Ha en rogivande jul!
Det låter som att du har haft en tung höst. Jag ville bara skicka dig en kram och hopp om en ljusare vår.
Stå ut, se de små sakerna som gör dig glad. Tänk vilken glädje huset gav dig i somras. Vi har haft bekymmer med vårt alldeles för stora hus genom åren. Men då gällde det att lyfta blicken och tänka...det är bara ett hus. Det går att lösa.Men jag vet att också att hurtfriska råd (läs: som det här) är lätt att säga. När man väl är nere så hjälper inte dem. Ta hand om dig, vila och unna dig nåt du blir glad av.
Fina du, vilket otroligt mänskligt inlägg! Hantverkare verkar vara ett lotteri, håller tummarna för att det löser sig med allt och att solen kikar fram med ny energi. <3
Det är en konst att lägga ribban på en lagom nivå. Du verkar alltid ha haft så mycket energi och skaparglädje så jag förstår att det måste vara kämpigt när man plötsligt inte har den energin längre. Hoppas att du kan samla nya krafter på semestern, snart kommer ljuset och solen igen!
Jag tycker det känns som om många har haft en väldigt tung höst i år. Jag har också haft det tungt, mest för saker hänt som man själv inte kan styra över. Det blir nästan som jobbigast då. Och liksom du har jag tänkt oerhört mycket på allt och inget. Men tänker samtidigt att det är bra. Man måste nog ge sig själv den tiden även fast det är obekvämt och kanske kräver ändringar i livet.
Och att sitta framför datorn… nä det låter inget vidare.
Hoppas att hantverkarn fixar ert tak snarast och att du får lite ny energi och kraft. STORA kramar till dig <3
Det var visst ovanligt länge sen jag tittade in hos dig, ledsen att höra att du har det tungt. Snart blir det ljusare, snart är det vår, hoppas att det vänder och blir lättare. Önskar dig sol, glädje och en riktigt fin jul!
Jag läser din blogg regelbundet, men skriver sällan någon kommentar. Men nu så :-).
Jag inspireras mycket av din fina keramik (jag är själv keramiker) och av dina fina bilder här!
Livet är inte alltid så lätt, jag har själv tyckt att denna hösten varit väldigt tung och jobbig. Svårt att hitta inspiration liksom. Jag som älskar att dreja, pyssla och fixa har liksom tappat gnistan. Frustrerande är bara förnamnet...
För min egen del har det bästa sättet varit att vila, att försöka lägga keramiken och annat på hyllan ett tag. Nu är det nytt år och jag hoppas att jag snart känner mig motiverad att sätta igång med allt kreativt igen. Jag vet ju att jag mår så bra när jag bara kommer igång. Hoppas du snart känner dig starkare.
Styrkekram /Åsa
Sitter här å läser ikapp lite på din blogg. Fy tusan vad jag känner igen mig. Som du vet bor jag relativt nära ditt sommarhus och för ett par år sedan lade vi om vårt tak. Ingen rolig upplevelse och jag kan inte låta bli att fundera över om vi blivit utsatt för samma hantverkare. Oro, ilska och uppgivenhet. Energin sugs ut ur kroppen och jag har flera gånger känt att jag vill flytta till hyresrätt och aldrig ha med hantverkare att göra i hela mitt liv.
Vad intressant, Maria. Jag vet dessvärre inte riktigt vem du är, så jag vet heller inte vart ni har ert hus. Jag vet att min hantverkare inte är en känd slarver, utan detta var ett olyckligt misstag som de gjorde. (Men vad vet jag?) Men att inte omedelbums komma och åtgärda det gjorde mig så arg och trött. Man har liksom inget att sätta emot. Var på väg att gå ut i tidningarna med det ett tag men sket i det. Nu är det ju samma hantverkare som ska bygga upp väggen än em gång, i rummet som drabbades av läckaget. Att tjata dit dem när det börjar bli dags framåt april- maj, är INGET jag ser fram mot...
Skicka en kommentar