Jag lider av akut kreativitetssorg nu. Den här hösten har inte alls blivit som jag hade önskat. Det har varit rätt tungt. Och emellanåt går jag fortfarande och väntar på en riktigt fin sommardag. Fast nu är det höst och sommaren kom ju liksom aldrig igång i år.
Det är så mycket som jag vill men jag får inte till det. Tiden, eller snarare orken, saknas. Veckorna går och lerdammet i min verkstad lägger sig allt tjockare. Jag har alltid tyckt att det låter så himla klyschigt när folk säger saker liknande
- Åh, får jag inte skapa blir jag tokig! Visst, det har alltid varit jätteviktigt för mig att skapa och jag har alltid gjort det. Men nu när jag inte riktigt får till det känner jag, mycket riktigt, att jag också kanske håller på att bli tokig.
Jag försöker skapa något här hemma om kvällarna. Virkar på inte mindre än två sjalar. Men det går inte att jämföra med keramiken. Vissa personer lägger helt ner sitt skapande när de har små barn, för att bara vara med dem. Det är ju så lätt att det varken blir hugget eller stucket med båda delarna... Flera personer har sagt till mig
- Åh, Ulrika, tids nog kommer du att få tid till din keramik igen. Och det
förstår jag också men jag vill ju jobba med keramiken NU.
Idag när jag var ute och gick funderade jag mycket över bloggen också. Har liksom tappat lite av lusten för den. Jag vet inte vad jag ska skriva om. Är det kul med en blogg över huvud taget? JAG tycker att det är kul med andra bloggar, men kanske inte på det viset som jag gjorde för, säg, tre, fyra år sedan. Så jag har bestämt mig för att tagga ner lite, försöka att inte känna någon press med min blogg. Inläggen får komma när de kommer. Och det kommer antagligen att bli rätt mycket mer sällan än nu. Vi får se.
Men sen gick jag och fikade på biblioteket. Satt där själv och läste alla tidningar som jag slutat prenumerera på. Bläddrade i senaste numret av Hemslöjden och kände en sån plötslig energikick! Texterna, bilderna, personerna! Var tvungen att börja skriva en lista på nya keramikideér- och former! Saker som jag vill sy och kakor jag vill baka. Nu ska jag försöka rycka upp mig och inom kort åka till min verkstad och jobba. Tänker att det kommer att ge mig ny energi, även fast jag kanske känner mig trött när jag åker dit.
Men det är banne mig inte lätt att få ihop livet.
25 kommentarer:
Jag tycker väldigt mycket om att läsa din blogg, du skriver bra om "det vanliga livet" och är alltid intressant när du skriver om ditt jobb, keramiken och allt där emellan.
Jag tror alla hamnar i en bloggavacka ibland, kanske särskilt när man från början tänkt ha en viss inriktning men bloggen fått eget liv pga livets förändringar, men gör det så mycket då?! Skriv om det du känner för att skriva, och när du själv vill.
Tycker det vore tråkigt om du slutade helt. Skulle sakna din blogg!
Hoppas den nya energin slår rot i dig!
Nej, det är verkligen inte lätt! Men skönt att veta att det ofta är ganska så lätt att hitta gnistan, om man har tappat den. Särskilt när man har ögon som ser! Kreativiteten behöver också vila till sig ibland!
Grymt inlägg! Jag känner igen mig, har sån otrolig skaparlust på flera plan just nu men massor av plikter som stjäl energi (fast en del av dem betalar hyran).
Jag hoppas du fortsätter blogga och att du gör det när du själv vill. Gillar verkligen tonen i din blogg, den är unik!
Ulrika, dit dejlige menneske. Hold pauser, pust ud og kom i gang igen!
Malin Vessby som har skrivit artikeln om den perfekta koppen i Hemslöjden är en av mina bästa kompisar. Vi gick i samma klass i gymnasiet och har bott ihop.
Kerstin! Är det så! Den var så himla bra skriven. Jag har funderat mycket på det där själv och tänkt att vad det är som gör en mugg till en perfekt mugg nog skiljer sig en del mellan vad verksamma keramiker tycker och vad andra "koppintresserade" tycker. Kände att jag fick en självsfrände i Jonas Lindholm som tycker att Arabias muggar som bl a brukar ha Muminmotiv, signalerar att de är sköna att hålla i, men att känslan sedan är en helt annan när man väl lyfter muggen! Precis min åsikt! Kul att du är här förresten!
Hej jag känner igen mig. Jag läser din blogg och det är kul. Men bloggandet ska vara lustfyllt och gör det om du själv vill/orkar.
Hej, jag måste säga att jag uppskattar särskilt när du visar gamla hus som förra inlägget, både exteriör och interiör. Det var ju ett fantastiskt hus. Jag skulle sakna dessa och du har en fin känsla på hela din blogg. Ha det så bra hur som helst.
När det gäller Malin Vessby, som ju är journalist inom främst konsthantverk, är det faktiskt så att hon själv har en bakgrund som keramiker. Hon har gått på Capellagården och Konstfacks Keramik och glas.
Kjære Ulrika. Åå, som jeg kjenner meg igjen i dine kreative frustrasjoner og sorger. Jeg tror at som skapende mennesker så bare måå vi skape. Det er en måte å puste på. Så var det dette med tid og inspirasjon da. Jeg sliter med mine prosesser om dagen, men jeg har vel funnet ut at man ikke må jobbe mot de tunge periodene. Akspetere at slik er det. Noen ganger er det lett energi og andre ganger tung. Ble så glad for at du fant noe som gav energi til nye ideer. Om hjertet ditt sier at du skal vere kreativ i ditt hverdagsliv så følg det. Personlig så må jeg bare si at jeg synes så godt om ditt keramikk arbeid. God klem
Det är klart att du ska göra som du känner är bäst. Vill du har en bloggpaus, eller blogga mindre så ska du ju göra det. Du berättade för mig när vi sågs i Gävle att du ofta gick och funderade på vad du skulle blogga om - något särskilt som hänt eller ett något som är fint. Det märks i dina blogginlägg att du lagt ner tankemöda bakom din text och det uppskattar jag verkligen. Själv känner jag att jag sällan har något vettigt att säga eller har talang för att skriva, men min känsla är att en fin bild och några rader räcker ganska långt. Kanske behöver det inte vara mer ambitiöst än så?
ps. har du testat skulpturleror som man kan köpa i hobbybutiker. Kanske nåt att knåpa med vid köksbordet på kvällarna.
Utan att sätta press på att du måste blogga vill jag bara säga att jag tycker väldigt mycket om din blogg. Hoppas att du hittar lust och kraft snart!
Fina du! Det är sorgsamt att läsa ditt inlägg. Det är tråkigt med kreativitetssorg, att du inte ha tid och ork. Jag brukar känna mig misslyckad som människa när jag varken hinner eller orkar skapa. Men det är ju inte sant. Man är ju lika mycket värd hela tiden. Jag hoppas att du hittar tiden, lusten och orken att skapa, jobba med keramiken. Inte för att sjalar inte är skapande, men jag förstår precis att det inte räcker till, för mig blir sjalarna bara terapi för att jag inte hinner och orkar annat. Det är tråkigt. Men en dag... tänker att det är bra som du skriver att bara att åka till verkstaden och jobba, bara strunta i allt och få vara kreativ en stund. Förstår att det är mycket svårare när det finns en liten Majlis i bilden.
Och så till bloggen, det finns ju en stor baksida med bloggande. Stressen och pressen. Så blogga bara när du vill det och för att du vill. Din är en av mina absoluta favoriter och jag skulle bli ledsen om du slutade...
Simma lugnt och kram på dig!
Tack för alla era fina ord till mig. Jag blir verkligen så himla glad när jag läser era kommentarer!
Med Nål och Tråd! Jag hade varit lycklig om jag kunde/ville arbeta med skulptur istället för med drejning. Då hade jag antagligen haft med mig lera i fickan vart jag än rörde mig... Men, jag gillar det ju inte. Det är drejningen jag vill åt. Väldigt fint att du gav tipset dock! Och tack för att du skriver att mina texter är genomarbetade. Jo, jag har också tänkt att det inte behöver vara så mycket tex.
Solveig! Tack! Fint att du, som är en av mina äldsta "vänner" eller, jo, vänner, i bloggvärlden, skriver så!
Malin! TACK! Det är precis så som du skriver. Jag känner mig värdelös. Fast jag e g e n t l i g e n vet att jag inte är det. Att allt inte ligger i min keramik. Fast nu börjar jag känna mig rätt ihålig. Jag funderar mycket över hur jag ska kunna lösa den här frågan och kanske är jag något på spåren. Bara att ha en idé kring detta har gjort att jag ser allt lite ljusare igen.
Din blogg är en av dem som inspirerade mig till att börja blogga. Nu när jag gör det själv förstår jag också hur mycket tankekraft du lägger ner på att hålla den vid liv. Varje gång jag går in här och det finns ett nytt inlägg får jag pirr i magen av nyfikenhet. Men om det skulle dröja längre tid mellan inläggen så skulle det absolut inte göra att jag skulle tappa intresset. Jag läste ett klokt råd någonstans att bloggläsarna vänjer sig vid intervallerna.
Hoppas du hittar utlopp för din kreativitet på något sätt, oavsett om det är på nätet, i leran eller mellan maskorna.
Stor kram!
Vad skall jag säga - mitt inspiration har liggat i dvala mer än 20 år ... sedan en dag kom jag på att tänka en tanke: "Jag är vad jag gör" - det tog en månad för mig att säga upp mig från pappersjobbet och börja mitt nya liv. Då kom skapande tillbaka och mitt hjärta sjunger! Att skapa är livet och om man är en sådan person som är född för att skapa - skall man inte ge upp - det är rena döden. Livet går upp och ner - men jag tror att lusten att skapa försvinner aldrig - den bara ligger i dvala när vi inte tillåter den att styra våran liv! Njut av livet - och slapp dina händer fria!
Du, den där sista meningen håller med om till fullo!
...men jag försöker också trösta mig med att det finns en tid för allt. Och att det är ok att vissa delar av livet går på sparlåga stundtals (även om det kan vara frustrerande) så länge man inte helt lägger ned eller glömmer bort sånt man ju faktiskt tcker om!
Även här har bloggandet och bloggläsandet/kommenterandet fått lämna lite plats för annat i livet. Inte så mycket att göra åt det.
Nina. Visst är det så. Fast det bästa med att komma till såna här punkter som jag nu befinner mig vid, är att jag då brukar bli väldigt kreativ rörande hur jag ska lösa problemet/frågan. Och jag är något på spåren, det är jag!
Hej Ulrika, jeg kjenner meg igjen - kreativitet og småbarnstid er ikke akkurat den enkleste kombinasjonen er min erfaring. Jeg håper du finner ut av det, også med bloggingen, for jeg kommer til å savne innleggene dine hvis det blir altfor stille her inne. For meg hjalp det å tenke på bloggen mer som en samling lenker, ideer og kontakter, et redskap og en inspirasjonskilde mer enn et sted der jeg presenterer meg og mitt liv. Det hjalp å rense litt i tankene rundt hvorfor jeg har en blogg, hva som er målet med den osv, tanker det kan være lurt å stoppe opp og reflektere rundt innimellom. Jeg håper du finner en god måte å få plass til alt du vil gjøre og at du fremdeles finner mening i den fine bloggen din!
Okej, nu saknar jag dig!
Men å! GulleMalin! Jag kommer tillbaka, fortare än stunden jag varit borta. Hoppas jag! Kram!
Sitter med min fina temugg (som du gjort)och njuter av morgonen. Ta det lugnt och må bra Ulrika, tiden får utvisa om du blir en blogger igen! ;-) Må gott //Göran
Hej du, hoppas att du känner lite frid oavsett om du får vara mycket eller lite i verkstan!
Vill bara ta och tacka dig för alla dina fina kommentarer på min blogg, tycker att det är väldigt tufft och hjälpsamt också att få tips från en riktig keramiker -rakt in i mina hobbyförsök... Så jag har inget alls emot tipsen, oavsett om jag kände till dem innan eller inte (och oftast gör jag det nog inte) :).
Allt gott! Ser fram emot att få se mer av ditt skapande eller funderande framöver när du själv känner att det är dags.
Fröken C! Kul att du uppskattar det! Jag vill inte trampa på men det är onödigt att du gör misstag som man inte alls behöver göra! Du är så duktig redan och det är synd om hela dagars arbete ska gå till spillo... Fast, som du säger, det är ju av misstagen man lär sig...
Å vad jag känner igen det där. Längtan efter att skapa och samtidigt kraftlösheten. Jag blev så desperat när jag hade småbarn. Tog in drejskivan i köket och stoppade lerklumpar i händerna på barnen bara för att få göra NÅT.
Kladdigt blev det men båda mamman och alla barnen var lite mer tillfreds efteråt.
Gillar din blog. Även när du skriver om lite dyustrare vardagsbetraktelser. Snygga bilder också:-)
Skicka en kommentar