Om en hund från Orsa

I våras, precis när jag börjat jobba i Falun, åkte jag och några andra kollegor långt, långt bort från Falun och museet. Ända bort till Orsa. Vi besökte en miljö som bl a innehöll ett bostadshus. Huset var obebott men fortfarande fyllt av en massa prylar och kläder. Jag känner mig alltid lite oseriös som byggnadsantikvarie när jag kommer till såna miljöer. Kanske ser det ut som att jag tittar på huset, men egentligen spanar jag in alla prylar... Nu var det faktiskt så att just bostadshuset i sig inte var särskilt intressant, utan det var andra byggnader på fastigheten som var anledningen till vårt besök...

Särskild uppmärksamhet väckte en helt underbar porslinshund som stod högst upp på en vinglig trave kartonger. Det var en sparbössa och jag blev helt kär! Hunden och alla andra föremål som fanns i huset skulle säljas på auktion och jag förstod att den skulle jag tyvärr inte kunna åka på eftersom det var så långt hemifrån. Jag tog i alla fall ett kort på hunden med min nya jobbmobil och allt sedan dess hade jag kortet som bakgrundsbild i displayen.

För några veckor sedan hittade jag den här hunden på Myrorna i Gävle. I ett glasskåp stod den och glodde på mig med sina bedjande ögon. Det såg ut som om den ville följa med mig hem. Eftersom jag omedelbart såg att det var just en sån boxer som jag träffat i Orsa, fick den såklart göra det! Tänk om det är DEN? Orsahunden! Tänk om den lämnades in till Myrorna och nu har hamnat i Gävle? Nu bor den här, sitter och glor invid en varm lampa och väntar på att någon slant ska dimpa ner i magen.