Idag var det dags att ta farväl av DYN, min gamla Mitsubishi Colt från 1981, bilen som jag haft sedan 2001. Efter att ha stått blick stilla sedan i början av december, täckt av snö, isig av kyla, startade DYN på första försöket idag! Jag blev helt rörd över det, trots att den här bilen för länge sedan borde ha slutat att förvåna mig.
Det var dags för DYN att åka sin sista tur, till skroten. På vägen dit tänkte jag att det kanske var fel av min att låta den åka dit, vi kanske skulle kunna ha haft ännu mången trevlig dag tillsammans, jag och min lilla bil. Men så påminde jag mig om all den oro som jag ändå känt de senaste åren då jag varit ute och åkt med DYN. - Kommer den att hålla? - Det där ljudet har jag inte hört förut, vad är det nu som är på väg att gå sönder? Jag vågade aldrig åka långt med DYN, den fick åka runt här hemmavid, skulle jag längre så bytte jag bil med pappa.
Så det var nog rätt beslut ändå, att låta DYN dö.
Idag var det dags att ta farväl av DYN, min gamla Mitsubishi Colt från 1981, bilen som jag haft sedan 2001. Efter att ha stått blick stilla sedan i början av december, täckt av snö, isig av kyla, startade DYN på första försöket idag! Jag blev helt rörd över det, trots att den här bilen för länge sedan borde ha slutat att förvåna mig. 
Det finns säkert somliga som inte förstår hur jag kunnat köra omkring i en sån rishög som DYN, men för mig spelar det i princip ingen roll hur tekniska prylar ser ut, bara de fungerar. Det finns säkert somliga som inte förstår hur man kan personifiera sina ting, så som jag gjort med DYN, men ja, that´s me, vi är alla olika. Jag gillar att ge mina grejer en personlig touch! Särskilt mycket gillade jag att ha en bil som heter DYN. 
5 kommentarer:
Det var en sorglig berättelse om din vän DYN. Kanske den skulle fått
vara kvar som pensionär, och tagit det lugnt på gamla dar.
Men vart skulle den vara parkerad när den nya bilen tagit parkeringsplatsen??????? Det är svårt att vara förbrukad......
Åh DYN! Livet består av en lång räcka bitterljuva händelser och att ta farväl av DYN är förstås en av dem för dig. Jag kan verkligen förstå din relation till DYN, eftersom jag själv en gång i tiden hade en egen Colt -81, Djungelbilen. Synnerligen speciell. Den där extra växelspaken. Att det var absolut ingen servostyrning. Rutorna i bakdörrarna som när som helst kunde ramla ner så att man fick skruva och bända upp insidan av dörren och trixa upp dem på vevskenan igen. Lukten. Jag fick aldrig riktigt ta farväl av min Colt. Växellådan skar ihop en gång när jag lånade ut den till ett oss närstående rockband. Att laga den skulle kosta långt mer än vad själva bilen var värd. Jag fick tillbaka allt som hade legat i bilen i en enorm väska och en skrotpremie på 1500 kronor. Och ett hål i mitt hjärta.
Frid över DYN:s minne!
Det var en gripande historia :O
R.I.P DYN.
Tack för allt! du har verkligen ställt upp när man behövt dig som mest. En bil med economy och sportläge är grejjer det!
vad sorligt. lilla Dyn.
Skicka en kommentar